Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Första Artikeln - 50. Guds hjelp i nöden - 243. Den fattige studenten - 244. Det behagliga sammanträffandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
guds hjelp 1 nödkn.
369
välsignat alla mina företag. Ni måste nu följa mig
in till min hustru och mina barn." Konrad kände
sig snart i den hederlige holländarens hus så
hemmastadd, att lian tyckte sig allt från barndomen hafva
varit der, men som ferierna ledo till slut, måste han
tänka på hemfärden. Hvem kan beskrifva hans glädje
och öfverraskning, då han dagen före afresan i sitt
rum fann en med kläder och linne uppfylld koffert, jemte
en anvisning på ett handelshus i Cassel, att fortfarande
tills vidare der få uppbära 70 rdr i qvartalet. Djupt
rörd sade ban farväl till sin faderlige vän; men icke
för alltid; tv sedan han slutat sina studier i
Göttingen, gjorde han på köpmannens vänliga inbjudning en
resa till Holland, der han genom Herrens underliga
styrelse erhöll ett embete, hvilket i många år lände
honom till nytta och välsignelse. Sednare gifte han
sig med sin välgörares dotter, och de lefde
tillsammans ett mångårigt lyckligt äktenskap. Sin
fosterfaders barn, som bodde i Hessen, glömde han icke,
utan drog omsorg derom, att de med tiden kommo i
en hederlig och oberoende ställning.
344. I>et behagliga samraanträfländet.
Ps. 37, 37. Blit from oeh håll dig rätt; ty lika skall
det på sistone väl gå.
I Broksted i Tyskland lefde en rättskaffens bonde,
vid namn Möller. Fordom ganska förmögen, hade
han genom ett härjande krig kommit på obestånd, och
då freden ändtligen var afslutad, blefvo hans hus och
hela lösörebo lågornas rof. Som utvägar till
nybyggnad saknades, visste han ingen annan råd, än att åt
en rik bonde, som öfvertog hans skulder, aflåta sjelfva
tomten. Derpå lemnade han orten och flyttade tillika
med sin hustru till en annan socken, der de i stor
nöd och brist framlefde sina dagar. De arbetade väl
så mycket de förmådde, men som de voro till åren,
och krafterna i följd deraf ej stodo dem bi, hade de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
