Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Första Artikeln - 51. De goda Englarna - 247. Barnet i lifsfara - 52. Samvetet - 248. Den resande skomakaregesällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378
BEN A POSTOLISKA BEKÄNNELSEN.
347. Barnet i llfsiara.
Ps. 34, 8. Herrans engel lägrar sig omkring dem, som
frukta Honom och Han hjelper dem.
Ett litet barn stod i porten, då dess fader kom
körande med ett bögt lass säd. Han blef icke varse
sitt lilla barn, utan dref ifrigt på hästarna, hvilka
tycktes vilja stanna, och af hvilka den ena redan
råkat stöta omkull barnet, som blifvit liggande helt
nära ett af hjulen. De förståndiga djuren kunde nu
hvarken af slag eller skrik förmås att taga ett steg
framåt, hvarföre mannen gick ned af lasset, för att
undersöka, hvad som var på färde, då han till sin
förskräckelse såg den vådliga belägenhet, i hvilken
hans lilla älskling befann sig. Sedan han helt
varsamt upplyftat det alldeles oskadade barnet, bar han
det till modren med dessa ord: "Der har du vårt kära,
lilla barn, som Gud för andra gången skänkt oss.
Hade en af Hans englar icke hejdat hästarna, skulle
jag burit det dött och kallt i dina armar."
52. Samvetet.
34=8. Den resande skomakaregesällen.
Amos. 9, 3. Om de än gömde sig ofvanpå Carmels berg,
så skall jag dock der uppsöka och taga dem dädan,
och om de än gömde sig för mina ögon i hafvets
djup, så skall jag dock befalla ormarna, att der
stinga dem.
Då en skomakaregesäll från Brandenburg, vid
namn Stuwe, var i en kyrka, der den ryktbare pastor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
