Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Första Artikeln - 52. Samvetet - 249. Samvetsqval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samvetet.
381
tunga kofferten. Mannen var af stor och stark
kroppsbyggnad och hade ett så förskräckligt utseende, alt
Reading, för att undvika ett möte med honom, helt
sakta drog sig tillbaka i sin studerkammare. Till hans
bestörtning inträdde främlingen straxt efter honom, då
Reading, ehuru vansinne och förtviflan stodo målade i
hvarje drag af det vilda och förvridna ansigtet, vågade
sig att, om också med darrande stämma, sålunda
tilltala honom: "Olycklige! hvad vill du?" Utan att svara
ett ord, lät mannen kofferten från axlarna nedhalka
på golfvet och lade träblocken bredvid densamma.
Sedan han under våldsamma rörelser öppnat kofferten,
framtog han med ursinnig häftighet några ovanliga
klädesplagg, slet kläderna af kroppen och stod snart i
en skarprättares hela skrud framför presten, hvilken,
nästan utom sig af förskräckelse, åsett dessa
tillrustningar. Hans bestörtning steg till sin höjd, då den
vansinnige öfver blocken utbredde ett svart kläde, likt
det, hvarpå förbrytare afrättas, aftog och kastade på
golfvet den förut långt nedtryckta hatten, spände en med
jernmask försedd stål.hufva om hufvudet och skickade
sig, som ämnade han afrätta en mem iska. "Känner
du mig nu?" ropade han åt den vördnadsvärde
mannen, hvilken med fasa i främlingen igenkände Gari
den Lstes bödel. Sedan begge en stund stillatigande
betraktat hvarandra, lät den vansinnige bilan falla och
sjönk utmattad, såsom det tycktes ända till döds,
öfver träblocken. Genombäfvad af detta skakande
uppträde, föll prestmannen, utan att kunna säga ett ord,
på knä vid en nära stående stol, under det att
främlingen med lijertslilande stämma utropade: "Du Guds
man! Låt domen gå öfver mig! blod för blod! lif för
lif! Jag, som förgripit mig på ett krönt hufvud, må
dö en tiofald död. Gif mig dödshugget, på det jag
må kunna framträda för den rättfärdige domaren! De
stenhårda menniskorna hafva betalat mig för den
förfärliga gerningen, hvilken de kallade rättvis; men
knappt var bilan fallen, förr än jag kände alla
helvetets qval och hörde jubelropen af djefvulen och hans
anhang, hvilka från denna stund tagit mina brottsliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
