Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Första Artikeln - 52. Samvetet - 251. Altonas brand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384
ben a postoliska bekännelsen.
starka, trots danskarnes tappra motstånd, slutligen
öfverhanden. I böljan af år 1713 ryckte Stenbock in i
Holstein, hotade den stora, men obefästade staden
Altona, samt affordrade densamma, under sin vistelse
i Hamburg, en brandskatt, först af 30,000 och sedan
af 50,000 rdr. Icke nöjd härmed, förklarade han
slutligen sin afsigt att sätta staden i brand.
I Altona gjordes naturligtvis allt för att hindra
denna våldsgerning; i synnerhet var Johannes Sass,
pastor vid lutherska församlingen derstädes, verksam för
stadens räddning. Men som man icke hade annat än
böner och klagorop att sätta emot Stenbocks
hotelser, fästades intet afseende på de utskickades löfte,
att erlägga den begärda brandskatten. Stenbock
förblef döf. så väl för deras, som sina egna officerares
föreställningar. I sista ögonblicket, just som han var
i begrepp att lemna Hamburg, kom Sass och bad
honom för Jesu blods och sårs skull förbarma sig öfver
den olyckliga staden och alla värnlösa, hvilka
derstädes hade sin bostad. Generalen stötte honom ifrån
sig med de orden: "Moskowiterna hafva icke för Jesu
skull skonat en enda svensk." Oaktadt detta bittra
svar, försökte Sass vid nästa tillfälle att blidka
generalen; men då han fann, att böner och tårar ingenting
uträttade, emedan Stenbock förebar, att han följde en
högre befallning och ej kunde handla annorlunda,
anslog presten en ny ton. "Som ni således på hög
befallning lägger denna olyckliga stad i aska," sade ban
med fast beslutsamhet, "kan ni, såsom oskyldig till
denna våldsgerning, med Herrens välsignelse företaga
den. "Herren välsigne eder och bevare eder; Herren
upplyse sitt ansigte öfver eder och vare eder nådig;
Herren vände sitt ansigte till eder och gifve eder en
evig frid." Ehuru Stenbock vid dessa högtidliga ord
ryste tillbaka, gick prostens hopp, att han genom dem
skulle komma till ånger al sitt förehafvande, icke i
fullbordan. Följande natt sattes eld på den sköna
staden, hvilken, med undantag af tvenne kyrkor, blef
lågornas rof, hvarigenom en mängd husvilla varelser
blottställdes för köld, hunger och elände, en oerhörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
