Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Första Artikeln - 52. Samvetet - 251. Altonas brand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
saj1yetet.
385
grymhet, om hvilken till och med en svensk
historieskrifvare yttrar: "Sådant kunde Stenbock just låtit
vara, emedan han icke hade någon heder och Sverige
ingen nytta deraf."
Efter denna dag inträffade i Stenbocks öde en stor
förändring, och lyckan, hvilken förut varit honom sä
gynsam, tycktes vända honom ryggen. Han gick
öfver Eiderfloden och kastade sig in i Tönningen, der
han, omringad af danskarna och deras bundsförvandter,
med sin 11,000 man starka krigshär måste öfverlemna
sig i fiendens våld. Förd till Köpenhamn, hölls han
i lindrig fångenskap; men som han sökte undkomma
oeh hans brefvexling derom med sina vänner kom i
dagen, insatte man honom på kastellet, der han 1717
afled. På dödsbädden sade han till en prest, som gaf
honom nattvarden: "Ingen förbannelse af dem, mot
hvilka jag fört krig, hvilar i detta ögonblick på mitt
hjerta så tungt, som en välsignelse af pastor Sass i
Altona, hvilken var så grundlig och allvarsam och för
mig hade så förskräckliga följder, att jag till min
sista stund skall hafva känning deraf."
Mau, Läaebük.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
