Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Tredje Artikeln - 60. Bekännelse af den christna tron - 286. Presten Moser och den sjuke - 287. General Schmettau och konungen af Preussen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
DeN" A POSTOLtSKA BEKÄNNELSEN.
tidligt allvar samt en stark och genomträngande
stämma, under det lian mot himlen upplyfte händer
och ögon, den apostoliska bekännelser. Den värdighet
och innerliga andakt, han ådagalade, måste öfvertyga
den likgiltigaste åhörare, att han få denna tro ville"
både lefva och dö. En så glad, frimodig, hjertlig och
enfaldig bekännelse förfelade icke sin verkan. Träffad
på rätta stället, räckte den gamle kiigaren handen åt
sin redlige själasörjare. Dennes ord funno mer och
mer ingång hos öfversten, som snart öppnade sitt hjerta
för Evangelii ljufva sannningar och, efter mensklig
uppfattning, dog med en christens tillitsfulla förtröstan
på Honom, hvilken i sin stora barmhertighet icke har
lust till någon syndares död, utan att han omvänder
sig och lefver.
387. General Sclimettau oeli konungen af
Preussen.
Mattli. 10, 32. Hvar och en, som bekänner Mig inför
menniskorna, honom skall ock Jag bekänna inför min
Fader, som är i himlarna.
Konung Fredrik den andre i Pieussen tågade en
dag i spetsen för sin krigshär genom ett trångt
bdrgs-pass och vid hans sida gick general Schmettau, hvilken
gjort sig kätid såsom oförskräckt krigare och from
christen. Då man blott långsamt ku nde skrida fram,
fann kungen för godt att, till tidens fördrifvande, skämta
med generalen; detta var något han ofta brukade göra,
ty. som bekant, var han fritänkare i religiösa ämnen.
"Nå, Schmettau," sade lian, "har ni haft, goda
underrättelser från eder biktfader?" Generxlen svarade med
allvar och rörelse: "Jag vet, hvem er? majestät menar,
men som denne man är mig alldeles obekant, kan jag
icke kalla honom min biktfader." — "Då er biktfader
får veta, att ni inför mig förnekar honom," fortfor
konungen leende, "så måste ni väl akta er för
honom." — "Jag förnekar ingen, ers majestät." Ko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
