Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Tredje Artikeln - 60. Bekännelse af den christna tron - 290. Kurfursten af Sachsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bekännelse atf den christna tron. 439
30O. Kurfursten af Sachsen.
2 Cor. 13, 8. Yi förmå icke något mot sanningen, men
väl för sanningen.
Kejsar Carl den femte lät år 1548 den fångne
kurfursten af Sachsen, Johan Fredrik, komma inför sig,
och försökte med de mest lysande löften förmå honom
att förneka evangeliska läran och tillbakavända i
romerska kyrkans sköte. Kurfursten, hvilken knäböjande
afhört kejsarens uppmaning, kände sig i sitt hjertas
innersta uppskakad och sade, sedan Carl rest honom upp,
frimodigt och med djupt allvar: "Allernådigste kejsare!
jag står som en stackars hjelplös fänge inför ert
kejserliga majestät. För sanningens skull har jag
öfvergifvit gods och egendom, hustru och barn, land och folk,
med ett ord, allt hvad Gud i denna verlden förlänat mig,
och eger nu icke mera i behåll än mitt usla lif, hvilket
likväl icke är i mitt, utan i ert kejserliga majestäts våld.
Skulle jag under sådana omständigheter, genom
återin-gåendet i romerska kyrkan, förlora det enda som
återstår mig, nemligen det eviga lifvet ? Derifrån skall Gud
den Högste visserligen bevara mig genom sin stora nåd,
i hvilken jag sökt och funnit min högsta skatt, väl
vetande, att om detta usla lif blifver mig fråntaget, skall
Gud i dess ställe skänka mig ett evigt och oförgängligt.
Dertill kommer att det bland tusentals menniskor skulle
väcka stor bestörtning och förargelse, om jag pä sistone
uppenbarligen afföllo från den lära, jag så länge bekänt
och försvarat. Allernådigste kejsare! ni kan efter
godtfinnande handla med mig; detta oaktadt förklarar jag
öppet inför ert ansigte, att jag ämnar förblifva vid den
af mig en gång klart erkända sanningen och till ett
föredöme för andra, underkasta mig hvad Gud och ers
majestät behaga pålägga." Ur stånd att längre fördraga
det trogna sanningsvittnets frimodiga blick, vände Carl,
honom ryggen utan att säga ett ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
