Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Tredje Artikeln - 61. Syndernas förlåtelse - 292. Nådens röst i naturen - 293. Martin Boos och krögerskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442
bi .is apostoliska bekännelsen.
fick hon nåd att tro på en full syndaförlåtelse, och
sålunda öfvergjuten af nådens rika floc, kunde hon icke
styra sin glädje, utan måste under gåendet än mera
jubla och prisa.
393. Mttrtln Boos och lirögcrgkan.
Ef, 66, 2. Jag ser till den elända, och till den, som en
förkrossad ande hafver, och till de, som frukta för
mitt ord.
I Martin Boos’ församling bodde en qvinna, som
var gift med en på starka drycker mycket begifven
krögare, vid namn Klambauer. Mer än en gång hade
hon stått vid Martins dörr, för alt meddela honom
sina bekymmer, men alltid af en viss fruktan blifvit
tillbakahållen. En dag tog hon irod till sig,
inträdde i rummet, och tackade under tårar för hans
innehållsrika predikningar. Boos, üom i biktstolen
lärt känna henne, visste, att hon oroades af
samvets-qval, hvarföre han sålunda tilltalade henne: "Ehuru
du tycker om att höra mig tala om Christus, fruktar
jag att du ännu icke riktigt tror min predikan." —
"Ö, jag tror visst allt hvad ni säger." — "Jag tviflar
derpå. Af din ångest öfver synder:, slutar jag, att
du fortlefver i otro, och att du iske vet, att Gud
för Christi skull vill förlåta dig oeh skicka dig sin
Helige Ande." Qvinnan började högljudt gråta och
sade med en af snyftningar afbruten stämma: "Ja,
mig fattas visst ganska mycket; ja^ är en stor
synderska, och det är omöjligt att Gud kan förlåta
mig." — "Hör, mitt barn," fortfor Boos; "jag är
mycket syndigare än du, och har det varit Gud
möjligt att förlåta mig, så må äfven du vänta
förlåtelse. Besinna blott, att du i detta ögonblick
genom din otro än mera försyndar d g emot din
himmelske Fader! Blygs du icke att din själasörjares
åsyn bedrifva en sådan synd?" Qvhnans tårar runnö
ännu ymnigare, och hon förmådde icke till sitt för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
