Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Tredje Artikeln - 61. Syndernas förlåtelse - 293. Martin Boos och krögerskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
syndernas förlåtelse.
443
svar framföra ett enda ord. Som Martin med många
språk ur den Heliga Skrift bevisade, så väl att Gud
för Christi skull tager de största syndare till nåd,
som att man icke genom gerningar, utan genom tro
och förtröstan till Jesu förtjenst, får lott och del i
Hans rättfärdighet, hvilken är den enda, som inför
Gud gäller, samt att det ej är någon skillnad mellan
en krögerska, en prest och en mördare, vågade
hon nu mera icke påstå, det hon vore så syndig,
att Gud icke kunde förlåta henne. "Var derföre så
god," fortfor han, "och låt för alla almosor du
gifver de fattiga, gifva dig en riktigt stor almosa.
Den allsmäktige Guden håller dig så kär, att Han
vill såsom en oförtjent gåfva till evärdelig egendom
skänka dig, icke blott en full penningpung, icke
blott himmel och jord, utan det som mera är, sin
enfödde Son, med all Hans rättfärdighet och
helighet. Äfven vill Han här på stället förlåta alla dina
synder, och du behöfver, att börja med, icke göra
annat än öppna händer, hjerta, mun och öron för
att emottaga den stora gåfvan. Tror du det?"
Under en ström af tårar svarade hon: "Jag kan icke
annat; jag måste tro." — "Salig är du," sade Boos,
"för det du icke kan annat, Gå i frid! dina synder
äro dig förlåtna."
Efter tre dagar kom hon helt försagd tillbaka
och sade: "Jag bar åter förlorat friden i Gud! jag
kan visst icke blifva salig." — "Hvarför icke?"’ —
"Ack, jag är ju en eländig krögerska, gift med en
supig man och moder till en hel barnskara. Jag har
för många frestelser, förströelser och förrättningar; med
mig går det aldrig väl." Boos smålog och sade
vänligt: "Nu tviflar jag icke, att den tro, du för tre
dagar sedan bekände, är af rätta slaget, emedan den
blir så hårdt pröfvad. Låt allenast icke modet falla!
Kunde man i alla stånd icke tro på Jesus, lefva i
Honom och genom Honom blifva salig, så hade Han
väl icke så uttryckligen tillsagt sina lärjungar att gå
ut i bela verlden och predika Evangelium för allt
folk, utan i dess ställe undantagit krögerskor och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
