Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Tredje Artikeln - 64. Tålamod och hängifvenhet under Guds vilja - 308. Hvem vet hvartill det tjenar? - 309. Rabbi Meyer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■168 den apostoliska bekännelsen.
jorden), att genom flykten rädda sina lif. Då
mör-darne hunnit fram till den lidande mannens läger,
sade denne med lugn fattning: "Döden mig! Hvem
vet hvartill det tjenar?" Men se! Den gamle
mannens vördnadsbjudande utseende och synbara tålamod
under de största lidanden gjorde på de blodtörstiga
menniskorna ett så djupt intryck, att de, slagna liksom
af blixten, plötsligen stodo alldeles stilla. Ingen
vågade bära händer på den gamle mannen, och med
ovilkorlig bäfvan och en viss hemlig rysning trädde
alla tillbaka, "Var lugn! Jag tager dig under mitt
beskydd," sade anföraren för den vilda skaran, och
sålunda blef den fromme prostens lif genom Guds
synnerliga nåd räddadt till välsignelse för många af hans
trosförvandter.
3O0. Rabbi Meijer.
Job. 1, 21. Herren gaf, och Herren tog, välsignadt vare
Herrans namn.
Under det att en from judisk Kabbi eller lärare,
vid namn Meijer, en sabbat i synagogan lärde folket,
afledo hans tvänne fullvuxna söner, hvilka, liksom han,
voro väl undervisade i Herrens lag. Mot aftonen,
sedan modren lagt de döda kropparna på sängen och
bredt ett hvitt lakan öfver dem, återkom Rabbin.
"Hvar äro mina söner?" var hans första fråga; "jag
ville gifva dem min välsignelse." — "De äro i synagogan,"
svarade den bedröfvade modren. "Jag såg mig om
efter dem," fortfor fadren, "utan att blifva dem varse."
Då hustrun räckte honom en bägare vin, drack han,
under lof till Herren för ett godt slut på Hans heliga
dag, något af vinet, hvarefter han än en gång frågade:
"Hvarföre äro icke mina söner tillstädes, för att med mig
tömma välsignelsens bägare?" — "De äro långt borta,"
sade modren, under det hon på bordet framsatte mat
åt sin man, hvilken som vanligt var lugn och vid godt
mod. "Rabbi! tillåt mig att göra dig en fråga" — "Låt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
