Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Tredje Artikeln - 64. Tålamod och hängifvenhet under Guds vilja - 315. Jordelifvets besvärligheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
476
bi .is apostoliska bekännelsen.
3lö. Jordellfvets besvärllsheter.
Els. 13, 2. Gud är min helsa: jag är säker och fruktar
mig intet.
•
En from man i Elberfeld, vid namn Diederichs,
företog i några vänners sällskap en liten resa. Under
vägen kom man bland annat att tala om jordelifvets
motgångar och besvärligheter. Diederichs, som satt
baklänges i vagnen, tog sig deraf anledning att sålunda
yttra sig: "1 skullen blott försöka att, liksom jag på denna
lilla utfart, på resan genom lifvet åka baklänges. Från
de platser, I innehafven, sen I nu hvarje sten, hvarje
backe och hvarje grop, och kunnen icke afhålla er
att deröfver på förhand mer eller mindre ängslas.
Från min ståudpunkt åter ser jag endast det, som är
lyckligt öfverståndet, och hvarje sten, hvarje ojemnhet
gifver mig endast anledning till lof och pris. Ej heller
böra vi plåga oss med tanken på de svårigheter, hvilka
i framtiden möjligen kunna inträffa, utan hellre tacka
Gud, att han hittills så underbart fört oss igenom, och
icke tvifla, att Han, som förr hjelpt, skall ock
hädanefter göra det, allenast vi icke vända Honom ryggen."
Hans reskamrater kände sig träffade och gåfvo honom
fullkomligt rätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
