Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Tredje Artikeln - 65. Förnöjsamhet - 316. En oförmodad profpredikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478
bi .is apostoliska bekännelsen.
ligt beskrifva menniskornas sorgliga o tacksamhet, Till
tecken på sin belåtenhet lade konungen vid utgåendet
ur kyrkan tjugu guldstycken i fattigbössan, och då
biskop Eylert på tillfrågan betygade sin belåtenhet
med predikanten, tillade konungen: "För min del fann
jag honom alldeles förträfflig och vida framför många
berömda talare, hvilka endast med stor ansträngning
få fram sina vackra talesätt och utsökta sötsaker.
Denne deremot undfägnade oss med det sunda, lefvande
brödet, som vi till våra själars näring alla behöfva.
Han utlade klart och tydligt Skriftens ord, och det
han sade om menniskornas skamliga otacksamhet, var
liksom taget ur mitt eget hjerta. Han tyckes i
sanning ega alla en förträfflig lärares egenskaper, och jag
undrar storligen, om han är bland dem, som söka detta
pastorat!" — "Nej, det är han icke." — "Anser ni
honom skicklig till denna plats?" — "Som jag icke
närmare känner honom, tilltror jag mig icke att derom
yttra mig. Men må det emellertid vara mig tillåtet,
att göra ers majestät uppmärksam derpå, att denna
lägenhet hörer till de yppersta i landet, och att icke
mindre än 24 prester och bland dem flera ansedda
teologer inlemnat sina ansökningar." — "Jag har,"
svarade konungen, stor aktning för teologisk lärdom
och anseende; men det händer icke sällan, att lärda
och ansedda män på närmare håll äro helt olika än på
afstånd, och som jag ej kan inse, att bönderna i
Ketzin skulle hafva särdeles stort gagn af deras pastors
teologiska lärdom och anseende, vill jag hellre skaffa
dem en själasörjare, hvilken med lära och efterdöme
kan vara dem till en verklig uppbyggelse. Hvad
predikandet angår, så gäller derom det gamla ordspråket:
ju enklare desto bättre. Den anspråkslöse, flärdfrie
landtpresten var sedan befalld till konungens bord,
och tyckte denne om honom i kyrkan, så behagade
han honom än mera under måltiden. Han hade fått
sin plats bland generaler och ministrar midt för
konungen, som inlät sig i samtal med honom, frågade
efter hans namn och bostad, samt huru länge han
innehaft sin nuvarande tjenst. Sedan han erhållit svar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
