Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Tredje Artikeln - 66. Döden och evigheten - 331. Bergsmannen och hans brud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DÖDEN OCH EVIGHETEN.
499
höll på att sy åt sin älskade, hvars bild hon allt
framgent i troget minne förvarade.
Efter denna tid tilldrog sig i vår verldsdel många
märkvärdiga händelser. Krig till lands och vatten
börjades och afslutades; kungar kröntes och nedstego
från skådeplatsen; hjeltar föddes, lemnade rum åt andra
och förglömdes. Omhvälfningar skakade staternas
grundvalar, riken grundlades och tillintetgjordes; folkens
tillstånd, seder och bruk undergingo större förändringar, än
som någonsin förut inträffat, och för dessa mäktiga
omhvälfningar inom det timliga, glömde menniskorna
alltför mycket de ting, som icke kunna förändras, och
Honom, som med sin mäktiga hand uppehåller allt. Äfven
i Sverige hade under slutet af 18:de århundradet
mycket förändrat sig. Kungar blefvo valda, döda eller
dödade, statsförfattningen flera gånger omskapad, gamla
slägter med sina vanor och lefnadssätt utplånade, och
knappt förmådde en här och der qvarlefvande
gråhårsman påminna sig forna tiders för länge sedan försvunna
förhållanden.
Då hände det sig, att man i början af detta
århundrade (år 1809) i Fahlu grufva, för att emellan
tvenne schackter tillvägabringa en 300 fot under
jordytan belägen gång, företog en gräfning, vid hvilken folket
stötte på en af grus öfverhöljd och af jernvictriol eller
metalliskt salt genomträngd menniskokropp, hvilken för
öfrigt var så oförvandlad, som om mannen dött för en
timme sedan, och kunde man af de föga förändrade
dragen sluta att de tillhört en yngling. Den döda
kroppen fördes upp i dagsljuset, och då ryktet om denna
besynnerliga händelse spridt sig, tillströmmade från
Fahlun och kringliggande trakt en mängd menniskor
för att taga det sällsynta fyndet i ögnasigte. Men som
den dödes föräldrar, slägtingar och bekanta för
längesedan voro hädangångna, kunde ingen säga hvem han
i lifstiden varit.
Ändtligen närmade sig på kryckor en gammal qvinna
med grått hår och en af ålder fårad panna. Vid åsynen
af liket blef hon så rörd, att hennes kropp darrade,
kryckorna föllo henne ur händerna; och hon nedsjönk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
