Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Tredje Artikeln - 67. Domen - 333. Läkaren och hans gäst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
502
bi .is APOSTOLISKA BEKÄNNELSEN.
lugn och vid godt mod; de skola ej göra er någon skada.
Tag blott ert glas och drick." Under det ett par flaskor
af det ypperligaste vin tömdes, berättade den
språk-samme doktorn skeletternas historia. Det ene var efter
en röfvare, som dött, medan han ännu satt i fängelse,
och om hvilken han visste att omtala en mängd
ohyggligheter. Under tiden drack fremlingen allt ifrigare och
ifrigare, och äfven den gamle doktorn krökte alltför
flitigt på armen, så att han, sedan den andre fått ordet,
småningom inslumrade. Lutande sig ner för att tillse
om doktorn verkligen sof, förlorade målaren, i det han
uppreste sig, jemnvigten, hvarvid han råkade stöta till
röfvarens skelett; förskräckt af den deraf uppkomna
rörelsen, sjönk ban tillbaka på stolen, och som han
omkring sin hals kände den stela, kalla armen af benranglet,
förmådde han icke mera styra sina känslor, utan började
skrika så högt, att doktorn vaknade och husfolket lopp
till. Förkrossad i själ och hjerta, föll mannen, såsom
en förtappad varelse, på sina knän, och då Kufner såg
sig omkring och anade, hvad som händt, sade han i en
skämtsam ton: "Ni måtte vara en riktig stackare, som
af naturliga saker kan blifva så förskräckt." — "Herr
doktor!" svarade fremlingen, "ni begår ett stort misstag.
Vår Herre har här sitt finger med i spelet; ty vet, jag
är också en röfvare, och den, hvars benrangel förorsakat
mig så mycken förskräckelse, var min anförare, som
instämt mig inför Guds domstol." Mycket bestört vid
denna underrättelse, visste doktorn icke hvad han skulle
tänka; han trodde först, att vinet gjort mannen yr i
hufvudet, men kom snart på andra tankar, då den
olycklige, drifven af samvetsqval, fortfor sålunda:
"Rekom-mendationsbrefvet är falskt, och sedan ni såsom
slägtinge upptagit mig i ert hus, ämnade jag passa på ett
lägligt tillfälle att tillegna mig edra penningar och
dyrbarheter. Mina medbrottsliga vänta i grannskapet
på det tecken, jag efter öfverenskommelse skulle gifva
dem. För er återstår endast att öfverlemna mig i
rättvisans händer, på det jag må få utstå ett välförtjent
straff." Under ransakningen kom det i dagen, huru
han en gång med anföraren setat i ett dryckeslag, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
