Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fader Vår - 69. Bönen i allmänhet - 337. Gustaf Adolfs bön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BÖNEN I ALLMÄNHET.
509
tackar Dig af hjertans grund och beder Dig att Du
måtte öfver detta företag, som jag icke begynt till min,
utan till Din ära samt till Din kyrkas försvar och Dina
trognas tröst, utgjuta din nåd och välsignelse. Du Herre!
som pröfvar hjertan och njurar, känner renheten af mina
afsigter." Då hans officerare icke kunde tillbakahålla
tårarna, sade han: "Gråten icke, mine vänner, utan
bedjen af uppriktiga hjertan. Ju mera bön, desto mera
seger, ty flitigt bedit, är till hälften vunnet. Den bäste
bedjaren är alltid den bäste soldaten."
Då samme konung med sin krigshär låg utanför
staden Werben hade han tillsagt, att ingen under flera
timmar skulle få störa honom. En af bans förtrognaste
vänner, som hade något högst vigtigt att anmäla,
vågade likväl draga undan förhänget, då han fann
konungen liggande på knä och inbegripen i en andäktig bön.
Han ville då träda tillbaka, men Gustaf Adolf, som
blifvit honom varse, befallde honom stiga närmare.
"Kanske förundrar det dig," började han, "att finna
mig, som har så många tusende undersåtare, hvilka
bedja för mig, i denna ställning. Men du måste
betänka, att ingen behöfver så väl bedja, som den,
hvilken endast för Gud behöfver göra räkenskap för sina
handlingar, och just i följd deraf är mer än andra
utsatt för djefvulens frestelser och listiga anlopp."
Då Gustaf Adolf 1631 vunnit slaget vid Leipzig
och såg fienden på alla sidor gripa till flykten, kastade
han sig midt ibland döda och sårade på knä och
tackade den Allsmäktige för segern. Året derefter,
morgonen före slaget vid Lützen, knäföll hela hären, medan
en psalm, som han för tillfället författat, uppstämdes.
Omgifven af sina trogna krigsmän, föll konungen på
knä och förättade med innerlig förtröstan och
undergifvenhet för Guds vilje en andäktig bön. "Gud med
oss!" så tydde i detta hans sista fältslag den lösen,
han utvalt. Ridande framför sina i slagtordning
uppställda soldaters leder, tilltalade han dem sålunda:
"Käre bröder! Hållen eder i dag tappra! Striden för
Guds ord och eder konung en ärlig kamp, så skolen I
hafva nåd för Gud, ära för verlden och af mig en rik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
