Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fader Vår - 69. Bönen i allmänhet - 340. Lärkan - 341. Axel Walkendorffs bön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
512
FABER VÅR.
denna syn, borde ni af den påminnas om
menniskohjertat rätta beskaffenhet, som af Jesus sålunda
beskrifves: "Anden är villig, men köttet är svagt." (Matth.
26, 41.) Sanningen häraf visar sig i det ofullkomliga
utförandet af våra goda föresatser och än mera i
förrättandet af våra böner. Ty om bönen icke är annat
äri ett Andens upplyftande till Gud, så måste vi erkänna,
att detta upplyftande ej räcker länge, alldenstund vid
våra fötter är fästad en tråd, som snart drager oss ned
till jorden. Ja, det finns menniskor, hvilka aldrig
försöka att med utbredda vingar svinga sig mot höjden;
och säkert är, att jordisk tröghet och slöhet samt
jord-lifvets sorger och frestelser äro oss alla mycket till
hinders."
341. Axel Walkciulorflë bön.
4 Mose-B. 23, 10. Må min själ dö de rättfärdigas död,
och min ände vara såsom deras ände.
Björn Andersen till Stenalt, på femtonhundratalet
ståthållare öfver Köpenhamns slott, hade en dag hos
sig församladt flera förnäma och lärda personer. Såsom
på den tiden i de flesta hus var brukligt, läste man,
innan måltiden börjades, till bords och tackade Honom,
från hvilken all god och fullkomlig gåfva kommer,
hvarigenom en viss allvarlig pregel påtrycktes hela
sällskapet. Under måltiden föll samtalet på Danmarks
och andra länders historia, och åtskilliga af gästerna
hade att berätta ett och annat från det nyss slutade
7-åriga kriget. Bland annat meddelade Björn
Andersens hustru, fru Carin Friis, ett vackert drag efter en
af de krigare, som stupat i kriget. "Axel
Walken-dorff," så lydde berättelsen, "var lika gudfruktig som
tapper, hvarföre han ofta gick in i sin kammare, stängde
dörren till och bad sin Fader, som ser i det fördolda,"
(Matth. 6: 6). Då hans systrar en gång frågade honom,
hvarföre han så mycket bad, svarade han: "Förundren
eder icke deröfver, kära systrar! Hade vi icke annat
iin en salig bortgång från denna verlden att bedja om,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
