Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fader Vår - 70. Förbön - 346. Luthers bön för Melanchton - 347 Den fromma och tålmodiga hustrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
518
FADER VÅR.
äta, sade doktorn: "Hör Philip! du måste göra
processen kort och genast äta, annars bannlyser jag dig."
Melanchton åt något litet och återfick småningom helsa
och krafter. Sedermera har han yttrat sig sålunda om
denna händelse: "Jag öfverfölls en gång af en
förskräcklig sjukdom, hvilken, härledande sig frän
bekymmer och grämelse, säkert skulle gjort slut på mitt lif,
om icke D:r Luther genom sin ankomst ryckt mig ur
dödens käftar."
:tl7. Den fromma ocli tålmodiga hustrun.
1 Cor. 7, 16. Huru vet du, hustru, om du skall frälsa
din man? Eller huru vet du man, om du skall frälsa
din hustru?
En rå och okunnig dagsverkare, hvilken flitigt
gick till kyrkan och Herrans Nattvard, ansåg sig i
följd häraf säker om saligheten, hvaremot hans hustru
var en sann Christen, som stilla uppfyllde sitt kall och
tåligt bar det kors, Herren pålagt henne. En dag, då
de båda makarne hemkommo från kyrkan, tänkte
männer* vid sig sjelf: "Nu ämnar min hustru förmodligen
åter bedja; men jag skall veta att derifrån hindra henne,"
hvarföre han gick sina färde, sedan han pålagt henne
ett bestämdt arbete, hvilket den oförtrutna hustrun
slutade, förr än han kunde föreställa sig. Härigenom
fick hon tillfälle att gå in i sin kammare och
innerligen bedja, att dagens gudstjenst och nattvardsgång
måtte blifva henne till sann välsignelse. Mannen,
hvilken vid hemkomsten fann henne inbegripen i bön, blef
mycket uppbragt, och sedan han misshandlat henne,
lemnade han henne än en gång, efter att hafva
före-skrifvit en mängd olika förrättningar, hvilka ända till sent
på aftonen skulle taga hennes tid och krafter i anspråk.
Med undergifvet sinne gripande verket an, hade hon
efter arbetets slut ännu tid att fortsätta sin bön. "Jag
kan väl aldrig tro," sade mannen till sig sjelf, "att min
hustru återigen beder." Till sin förvåning fann han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
