Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fader Vår - 71. Helgadt varde ditt namn - 353. Presten och hans granne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRBÖN.
353- Presten ocli hans granne.
Hez. 33, 11. Så sannt, som jag lefver, säger Herren,
jag hafver icke lust till den ogudaktiges död, utan
att den ogudaktige omvänder sig ifrån sitt onda
väsende och lefver.
Lifvad af den första kärlekens hela värme, kom
en ung prest till en församling, hvilkens flesta
medlemmar så väl med ord som gerningar uttryckte stor
likgiltighet för Guds Ord. Hans företrädare, en
verldsligt sinnad man, förföll till slut i dryckenskapslasten
och föregick i mer än ett afseende sina
församlings-boar med dåliga efterdömen. Hvad var nu för den
nykomne, unge läraren annat att göra, än att förkunna
ett lefvande och kraftigt Evangelium? Ofta had han
med tårar i ögonen sina åhörare omvända sig till
Herren och gifva honom sina hjertan; men allt hans
arbete tycktes länge vara fruktlöst, och som han omkring
sig endast blef varse dödskyla, ja uppenbar synd och
ogudaktighet, försvunno så småningom de
förhoppningar, hvilka vid tillträdet till embetet lifvade honom.
Han bad nu Gud, att skänka honom om ock blott en enda
själ, och då äfven denna bön en längre tid tycktes blifva
ohörd, vågade han, oviss till hvem han skulle vända
sina tankar, knappt se sig omkring i församlingen efter
denna enda. Då ljöd det på en gång i hans hjerta:
"Gå icke öfver ån efter vatten!" och som det just
inträffade, att hans närmaste granne var en rik,
ogudaktig bonde, som svor och väsnades och dertill lefde
i uppenbar otukt, beslöt han, ehuru det föreföll honom
hårdt att göra början med en sådan person, att
dagligen i sina morgon- och aftonböner på sina knän kämpa
med Gud om denna själs frälsning. Så ofta han hörde
honom slåss och svärja, gick det liksom ett svärd genom
hans själ. Någon tid derefter såg han samme bonde
sitta midt emot sig i kyrkan, under det han med
ödmjukhet och kärlek predikade om allt ondt, som
ogudaktighet förorsakar inom hemmet. Af mannens tårar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
