Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fader Vår - 73. Ske Din vilje, så i himmelen, så ock på jorden - 358. Det oväntade mötet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKX BDt VILJE, si I HIMMELEN, si OCK pl JOBDIN. 539
att hemta ännu några blommor, nedåt hafskusten.
Uppväckt ur mina sorgliga betraktelser genom ett
plötsligt skrik, lopp jag af alla krafter åt det hållet,
hvarifrån det kom. Men hvilken syn mötte mina blickar!
Min älskling, min dyra makas afbild, bortförd af
omensk-liga sjöröfvare, hvilka redan med fulla segel styrde
utaf ifrån land. Förgäfves anropade jag Guds och
menniskors hjelp, förgäfves utsträckte jag mina af ångest
darrande händer och bad de känslolösa menniskorna
låta mig följa med. Sjöröfvarna voro snart för långt
bort att höra mina ångestrop, och mitt barn, mitt
stackars lilla barn..." "Ligger i edra armar,"
utropade ynglingen i det han kastade sig i den gamles
famn. Hållande sig länge omfamnade, gåfvo far och
son slutligen i en ström af glädjetårar luft åt sina
häftiga känslor, hvarefter den öfverlycklige gamle
mannen snart öfverbevisade sig, att det icke var en dröm
utan en skön verklighet, att han i sina armar höll sitt
älskade barn, hvilket han så många år ansett för
alltid förloradt. Sedan de återfått förmågan att tala och
höra, berättade Carl huru hans bortröfvande jemte den
omständigheten, att han vid det sorgliga tillfället var
sysselatt att plocka blommor till sin moders graf, aldrig
gått honom ur minnet; men att, så väl hans faders
namn, som namnet på det land, der han som barn
lefvat, undfallit honom. Sjöröfvarna hade fört honom
till Amerika och der sålt honom åt en spansk
slaf-handlare; denne afyttrade honom åt en engelsk
köpman, hvilken, fattande för honom den innerligaste
kärlek, förde honom med sig till England, och, som han
sjelf var barnlös, insatte honom till arfvinge af sin
betydliga förmögenhet. Sedan Carl omtalat, att denne
hans välgörare i handelsaffärer uppehöll sig i Tunis,
skyndade ban att hemta honom. Så snart den gamle
och köpmannen fingo syn på hvarandra, visade de å
ömse sidor någon bestörtning. "Hvad är ditt namn,
käre gubbe?" frågade köpmannen. "Edmund," svarade
den gamle, "och hvem är du?" — "Din lycklige broder!"
utropade köpmannen, kastande sig i den hänryckte
gubbens armar. Ynglingen, hvilken med stirrande ögon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
