Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fader Vår - 74. Vårt dagliga bröd gif oss i dag - 362. Den fromme Johannes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
544
FADER VÅR.
363. Den fromme Johannes.
Matth. 6, 26. Ser uppå fåglarne under himmelen; de så
intet och icke skära de heller upp och församla intet
i ladorna; och eder himmelske Fader foder dem. Ären
I icke mycket mer än de?
För flere hundra år sedan lefde en munk
Johannes (med tillnamnet "af korset"), utmärkt så väl genom
brinnande kärlek till Herren Jesus, som genom
barnslig tro på Guds Ord samt orvgglig förtröstan till den
bokstafliga uppfyllelsen af hans nådelöften. Det
kloster, som af denne fromme man förestods, var mycket
fattigt och skulle, i fall Herren icke uppväckt
menniskornas hjertan att räcka det en hjelpsam hand,
visserligen mången gång saknat det nödvändiga.
Emellertid var det för de fromma bröderna understundom
ganska knappt, och många dagar måste de söka tröst
i Jesu ord: "Menniskan lefver icke allenast af bröd,
utan af hvart och ett ord, som går af Guds mun."
(Matth. 4: 4.) En sådan fastedag hade nu inträffat,
och nöden gick så långt, att ehuru bordet stod dukadt
och faten voro framsatta, ett torrt stycke bröd var det
enda, man vid skåpens och källarens genomsökande
kunnat finna. Visserligen hade man för denna
anrättning icke behöft duka bordet, men de fromma bröderna
ville med hjertlig bön till Gud välsigna den ringa
återstoden af deras fordna förråder, hvilken sedan skulle
skiftas dem emellan. Innan man skred till
utdelningen uppreste sig Johannes från sin plats och talade
med glädjestrålande blickar till sin och de andras tröst
och uppmuntran månget dyrbart ord om Guds kärlek
i Christo Jesu samt om de stora och herrliga ting,
Han förlänar sina barn, så att alla, i hjerta och sinne
vederqvickta, återvände till sina celler. Knappt hade
de, djupt rörda af hvad de nyss erfarit, dit inkommit,
förr än det hårdt ringde på klockan och sedan
portvakten öppnat, inträdde en man, hvilken i handen
bärande en täckt korg till honom öfverlemnade ett till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
