Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fader Vår - 76. Såsom och vi förlåta dem oss skyldiga äro - 369. Misags historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
554
FADER VÅR.
honom att böta de oordningar, hvilka småningom
insmugit sig, och ville dessutom, att han skulle fälla
domen öfver Onkelös, helst denne till sina öfriga brott
lagt det, att hafva varit egentliga upphofsmannen till
Misags störtande. Kejsaren, som föreställt sig, att
denne med glädje skulle begagna tillfället till hämnd,
blef mycket förvånad, då den ädelmodige mannen, efter
att saktmodigt och ödmjukt hafva tackat sin herre, tillade
följande ord: "Om man besinnar hvad ni, allernådigste
kejsare, redan gjort för mig, tyckes det, att jag icke
borde hafva några ouppfyllda önskningar. Likväl måste
jag, med det tillägg, att det, ifall denna bön afslås,
alltid skulle felas någonting i min lycka, utbedja mig
ännu en nåd." — "Begär hvad du vill," svarade kejsaren,
"jag svär, att ingenting skall vägras dig."
Uppmuntrad af detta nådiga löfte, sade Misag: "Jag vågar då
anropa ers majestät om nåd för Onkelös. Vår syndiga
natur finner visserligen behag uti att hämnas lidna
oförrätter, men den ädlaste hämnd är att glömma och
förlåta." — "Vill du," utbrast kejsaren, bleknande af
bestörtning, "än en gång blottställa mig för en föraktlig
hofs ränker, samt hindra mig att straffa en afskyvärd
upprorsstiftare, som fördristat sig att kränka det
kejserliga majestätet, ja, att stå efter mitt lif?" — "Jag
medgifver," svarade Misag, "att han gjort sig förtjent
af det hårdaste straff. Men må ni, store ocli ädle
monark! förbarma ~ eder öfver hans ungdom, hvilken,
tillika med gränslös äregirighet, förblindat och förledt
honom. Jag vågar hoppas, att han genom en så
oväntad och oförtjent nåd skall känna sig förpligtad att
blifva eder en trogen undersåte, hvilken hellre ville
förlora lifvet, än gifva er anledning till ringaste klagan."
Kejsaren, som icke ville bryta sin ed, måste skänka
Onkelös lifvet, och då några af vakten skickades att
hemta denne ur fängelset, bekände den olycklige, som
trodde att man kom för att föra honom till pinbänken,
allt hvartill han gjort sig skyldig, och bad på det
enträgnaste så väl kejsaren som Misag om förlåtelse.
Hvem kan beskrifva hans glädje och öfverraskning, då
Misag, läggande honom ömt på hjertat att, genom ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
