Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fader Vår - 77. Led oss icke uti frestelse - 375. Ynglingen och uret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LED OSS ICKE UTI EKE STEL SE.
565
lag, förde honom in i huset, lät honom äta qvällsvard
med husfolket och fogade anstalt om en bädd åt honom
i spiselvrån.
Den unge vandringsmannen, hvilken genom
betraktelser öfver sin ställning hindrades att genast insomna,
tilltalade sig sjelf sålunda: "Hos din slägtinge får du
det visserligen ganska godt; men huru skall du komma
till honom? Du känner ingen menniska och har
hvarken mat eller penningar." Då han i detsamma hörde
pickningar af mjölnarens på väggen hängande ur, tänkte
han vid sig sjelf: "Huru skulle det vara, om du tog
det der uret och smög dig bort med det? Du kunde lätt
försälja det och för de erhållna pengarne köpa dig hvad
som bäst behagade dig; ja, om det föll dig besvärligt
att gå den långa vägen, vore ingenting lättare än att
anskaffa häst och åkdon. Du vore då visserligen, såsom
man säger, på grön qvist, och som fönstret vetter åt
trädgården, hvilken endast omgifves af en gärdesgård,
kan det ej bli någon svårighet att osedd smyga dig
bort." — "Men på detta sätt blir du en tjuf,"
till-hviskade honom en annan röst. "Kan du draga öfver
ditt samvete att bestjäla den hederlige mjölnaren,
hvilken behar.dlat dig, icke såsom en främling, utan
såsom ett barn i huset, gifvit dig mat och dryck, samt
slutligen åt dina uttröttade lemmar en god hvilobädd ?"
Men så stod den långa vägen, hans hjelplösa
belägenhet, det gamla ordspråket: "nöd bryter lag", jemte den
omständigheten, att mjölnaren, såsom en rik karl, lätt
kunde umbära uret, åter för hans ögon. I ynglingens
hjerta utkämpades en hård strid, hvarunder än den
onda, än den goda makten behöll Cfvervigten.
Ändtligen segrade den sistnämnda, och efter att flera
gånger hafva uträckt handen och åter dragit den tillbaka,
öfvervann han åter sin onda böjelse och fattade den fasta
föresatsen att lemna klockan på sin plats. Men på
det frestelsen icke ånyo skulle blifva för öfvermäktig,
klädde han på sig i hast, öppnade sakta fönstret,
hoppade ut derigenom och skyndade bort så fort, som om
han verkligen stulit och i följd deraf varit eftersatt.
Sedan han sålunda sprungit några hundrade steg, gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
