Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beskow ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter var han gunstling vid hofvet
och rönte den ena utmärkelsen efter
den andra. Han adlades 1826,
ut-nämdes 1827 till kammarherre,
valdes 1828 till en af de aderton i
svenska akademien, utsågs 1831 till
förste direktör vid kungl.
maj:tshof-kapell och teatrar samt blef 1832
hofmarskalk, 1834 svenska
akademiens ständige sekreterare och s. å.
heders-ledamot af
vitterhets-akade-mien. Som teater-direktör stod han
ej ut länge; redan efter ett år tog han
afsked, sedan han med nit,
skicklighet och oegennytta skött
befattningen och på den svenska scenen
infört den moderna vådevillen. Under
dessa år af sitt lif befann sig B.
tillika på höjdpunkten som vitter
författare. Han skref nämligen
der-under sina dramatiska arbeten Erik
den fjortonde (1827—28) samt
Hildegard, Torkel Knutsson, Birger och hans
ätt och Gustaf Adolf i Tyskland, hvilka
gemensamt utgåfvos under titeln
Dramatiska studier (1836—38). Dessa
stycken, hvilka författades med
Schil-ler som förebild, utmärkte sig genom
ett vida enklare, naturligare språk
än de äldre dikterna, och med alla
sina dramatiska brister tillvunno de
sig ett förtjent beröm för god
karaktärsteckning och historisk trohet i
tidsskildringen. Vid samma tid skref
B. texten till sångspelet By no eller
den vandrande riddaren (1834),hvartill
Brendler och kronprinsen Oskar satte
musiken. Dessutom var han särdeles
mycket verksam som publicist och
pamflettskrifvare, fastän han som
sådan alltid uppträdde anonymt, för
att ej behöfva lägga band på sina
känslor eller sina uttryck. Den
periodiska skrift, hvari han oftast lät
artiklar införas, var den af Rydqvist
utgifha vittra tidningen Heimdal.
Bland de broschyrer, som allmänt
tillskrifvas B., märkas följande:
Freds-förslag mellan hans publicistiska maje-
stät Argus den tredje och den argusiska
dynastien, å ena, samt de med honom
krigande dagbladsfurstar, å andra »idan
(1825, ej 1823; B:s ’författarskap till
denna skrift är dock ej alldeles
obe-stridt), Flugsmällan (1833, mot A.
Lindeberg), Dagens händelser, bedömda
af en landtman (1838), Upplösning är
icke upplysning (s. å.), Har Svergc
publicitet och publicister (1839) och Den
irrande publicisten, sin samtids nöje
och varning (1840). Sistnämda
strö-skrifter, som utgåfvos till försvar för
den gamle kungen, anses hafva
förskaffat sin författare friherrlig
värdighet (1843).
Efter Karl Johans död egnade sig
B. nästan uteslutande åt svenska
akademien, hvars ledning han utan
motstånd öfvertog, sä snart han blifvit
sekreterare. Det mest betydande
resultatet af denna akademiska
verksamhet, hvarpå han själf satte så högt
pris, föreligger i en samling
minnesteckningar, som utmärka sig genom
“läcker världsmannaton i stilen,
lång-synt blick öfver kulturens olikartade
företeelser, konstnärlig åskådlighet
och i första rummet en lågande
ömhet om de skildrade föremålens ära,
•i hvilken B. jämväl ser fosterlandets.“
Redan förut hade B. lagt i dagen
framstående egenskaper som
minnestecknare, genom sina 1830—50
offentliggjorda karaktäristiker och
minnestal öfver Berzelius, Brinkman,
Ling, Skoldebrand, Valerius, Wallin
m. fl. Hans akademiska skildringar
af detta slag, hvilka under 1850- och
1860-talen delvis upplästes på de
akademiska högtids-sammankomsterna
och sedan intogos i “handlingarna“,
utgjorde på sin tid “lejonparten af
akademiens hela vittra verksamhet“.
Bland de skildrade föremålen
befinna sig T. Bergman, Fogelberg,
K. K. Gjörvell, Gustaf III, J,
Gyllen-stjerna, Görtz, U. Hjärne, Karl XII,
Leopold, Svedenborg, K. G. Tessin,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
