Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tur-historien ofta kallats det
gustavianska tidehvarfvet och anses ännu
af mången såsom det mest lysande
tidsskedet i vår literaturs historia.
H. själf var en framstående talare;
han var den förste, som vahn svenska
akademiens stora pris i vältalighet,
for ett Äreminne öfver riksrådet och
fältmarskalken Lennart Torstensson
(1786), och hans riksdagstal ställa
honom i främsta ledet bland
samtidens politiske talare. Som
dramatiker utmärkte han sig företrädesvis
genom förmågan att anordna scenerna
och tillspetsa dialogen. Hans
original-arbeten anses vara: skådespelen
Helm-felt eller den återfunne sonen (uppf.
1783) samt Gustaf Adolf och Ebba
Brahe (uppf. s. å., versifierad af J.
H. Kellgren och uppf. med musik
af Yogler 1788), den lyriska
tragedien Gustaf Vasa (uppf. 1786,
versifierad af J. H. Kellgren och med
musik af Naumann), skådespelet Siri
Brahe och Johan Gyllenstjema (uppf.
1788, förut under titeln Den nyfikna;
motivet delvis lånadt) äfvensom
di-vertissementet Födelsedagen. En
operatext, hvartill G. anses hafva utkastat
planen, är den af J. Vellander
utarbetade Thetis och Pelée, hvarmed
svenska teatern invigdes 1773.
Såsom imitationer eller bearbetningar
anses följande: dramerna Svartsjuka
neapolitanaren, Alexis Michaelovitsch
och Natalia Narisclikin samt Gustaf
Adolphs ädelmod äfvensom de smärre
komedierna Bedragna bachan, Frigga
och Den ena för den andra. En
samling af G. i manuskript
efterlämnade uppsatser i historia, politik
och vitterhet skänktes, jämte
åtskilliga bref och statsskrifter rörande
hans regering, till Upsala högskolas
bibliotek, der de förvaras under titeln
‘‘Gustavianska papperen“; utdrag
offentliggjordes af E. G. Geijer under
titeln Konung Gustaf III:s
efteiiem-nade och femtio år efter hans död öpp- |
nade papper (1843—45, 2:dra uppl.
1876). G:s arbeten utgåfvos
samlade af J. G. Oxenstierna under titeln
Konung Gustaf lll:s skrifter i
politiska och vittra ämnen, tillika med dess
brefväxling (1806—13, tvänne delar
omtryckta 1826 under titeln
Theater-stycken; redan 1804—05 hade denna
samling utkommit i fransk
öfversatt-ning). En ny upplaga utkom 1835,
och de dramatiska arbetena utgåfvos
för ijerde gången 1857.
Gustaf III har som författare
skildrats af en mängd personer, senast
af Friedlander (se dennes arbete).
Hans person har gjorts till
föremål för poetisk behandling: af J.
O. Wallin, i “Sång öfver Gustaf III“
(1808), af K. J. Becker, i “Sång
till Gustaf III:s ära“ (1817 belönt med
sv. akad:s stora pris), af F. M.
Franzén, i skådespelet “Audiensen eller
lapskan i Kungsträdgården“ (1836),
af K. A. af Kullberg, i berättelsen
“Gustaf III och hans hof‘ (1838—
39), af M. J. Crusenstolpe, i
romanen “Morianen“ (1840—44), af P. G.
Sparre, i romanen “Sjökatten“ (1850),
af J. C. Stjernström, i skådespelet
“Fyra dagar af konung Gustaf III:s
regering“ (1854), af Z. Topelius, i
skådespelet “Efter femtio år“ (1851),
af Fil. Meyer, i skådespelet “Året
1772“ (1858, omarb. af N. Arfwidsson
1862) och sorgespelet “Året 1789“
(s. å.), af V. Stålberg, i romanen
“Gustaf III och hans omgifning“
(1859), af E. F. Nervänder i
skådespelet “Vid Anjala“ (1863), af O.
Wijkander, i skådespelet “En
konung!“ (1870) m. fl.
4. Gustaf IV Adolf (sedan
kallande sig öfverste Gustafsson\ den
förres son, politisk författare, f. 1778,
d. 1837 som afsatt svensk konung,
skref under sin landsflykt, på
främmande språk, åtskilliga skrifter
rörande sin regering: Suede MD C C C VIII—
i MDCCCIX (1814, omtr. 1820), Pre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
