Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Höijer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ser uppå böne-, bot-, k lag o- och
tack-sägelsedagar (3 d. 1775, 2:dra uppl.
1773 — 83), Tal om
landtmannanä-ringame i Vesterbotten (1765, i vet.
akad. handl.), Svar på kongl.
veten-skaps-akadetniens ftåga: hvilka äro
sveneka climatets förmåner och
olägenheter i anseende till allmänna och
enskilda hushållningen (1765),
Missions-förrättningar i lapmarken 1741 och
följande ar (1774) m. m. På lapska
skref han tjugo sal mer, som intogos
i den 1744 utgifna lapska salmboken.
På samma språk öfversatte han
förklaringen till Luthers katekes (1748)
och Giittnerus* postilla (s. å.)
Höljer. 1 . Benjamin Karl Henrik IL,
filosof, ästetiker, föddes 1767 i Stora
Skedvi socken i Dalarna. Han
genomgick Vesterås skola och gymnasium
samt blef 1783 student i Upsala, 1788
filos, magister, 1789 docent i praktisk
filosofi och 1798 adjunkt i såväl
teoretisk som praktisk filosofi. Då han
1799, trots sin själfskrifvenhet,
för-förbigåtts vid tillsättande af den
filosofiska professuren efter
Christier-nin, begaf han sig (1800) på en utrikes
resa och hemkom först efter tvänne
års frånvaro. Han sökte derefter
professurer såväl i Upsala som i Åbo
och Greifswald, ja äfven
skollärarebefattningar i Vesterås, men alltid
förgäfves. Orsaken till dessa
motgångar var den misstänksamhet,
hvarmed den skuggrädda regeringen
betraktade H., hvilken aldrig
hemlighållit sina frisinnade åsigter och
dessutom varit själen i det
literärpolitiska sällskapet Juntan, som på
1790-talet bildats af några yngre
uni-yersitetsmedlemmar i Upsala. Först
efter revolutionen 1809, då flere f.
d. jun tis ter kommit till inflytande,
böljade medgångens sol lysa för den
store tänkaren, och redan några dagar
efter statskuppen utnämdes denne till
den kort förut ånyo ledig blifna
professuren i teoretisk filosofi. På denna
| plats stannade han likväl endast till
1812, då han dog;
ungdomsutsväf-ningar hade längesedan undergräft
hans hälsa. Som personlighet var
l H. stolt, egenkär, lidelsefull och
elegant, “mer egnad att inge
beundran än tillgifvenhet“. Som föreläsare
| var han deremot i alla hänseenden
¡utmärkt, hade en välljudande,böjlig
i stämma, sökte aldrig efter ord och
I begagnade aldrig annat konsept än
( små lappar, på hvilka han i få drag
i angifvit tankegången. “Hans
skrift-i språk, bestämdt, klart och flärdlöst,
I är så på svenska som latin erkändt
som mönstret för afhandlingsstil,
ehu-| ru han alltför mycket älskade att i
I modersmålet upptaga fransyska och
latinska ord, i stället för att skapa
en egen svensk vetenskaplig
terminologi.“ H. är, näst Boström,
Sver-ges förnämste filosof och en bland
de skarpsinnigaste tänkare den
nya-| re tiden har att uppvisa. Både genom
i sitt personliga inflytande och genom
sina förträffliga kritiska afhandlingar
bidrog han kraftigt till den literära
och politiska brytning, hvarur det
nya tidehvarfvet uppväxte. Hans
märkligaste arbeten (delvis
offentliggjorda först i Silfverstolpes
tidskiif-ter) äro följande: Om de gamles och
de nyares vitterhet och vältalighet i
jämförelse tned hvarandra, Om ett
pragmatiskt afhandUngssätt i historien,
Försök att förklara upphofvet till skön
konst, Den sköna konstens filosofi, Idéer
till den sköna konstens historia,
Anmärkningar hörande till prosodi och
versifkation samt AfhandUng om den
filosofiska konstruktionen, som är hans
mest berömda arbete. 1825—27
ut-gafvos hans Samlade skrifter i fem
band. Se skrifter af Bygdén, L.
Hammarsköld, A. Nyblaeus m. fl.
2. Johan Leonard H,
musik-skriftställare, f. 1815, d. 1884 som f. d
orgelnist i Stockholm, redigerade iSy
tidning för musik (1853—59) samt ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
