Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Idman ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nämsta lärosty eken (1843), en samling
Predikningar (1844), Christendotnens
hufvudläror, populära föreläsningar
(1850), Menskliga utvecklingens historia
(5 del., 1855—62, till 1300-talets
början), Religionsvetenskapliga uppsatser (I.
1862), Jesu Christi och hans apostlars
lära, enligt nya testamentets kanotiiska
skrifter kritiskt fratnställd (1864) och
Messiasidén eUer det af Jesus predikade
gudsriket (1868), de bägge sista
ut-gifna efter hans död. (Bland
författare, som deltogo i den af I. väckta
striden, märkas: F. M. Franzén, O.
F. Myrberg, J. I. Håhl, J. U.
Seger-stedt m. fl.) Derjämte utgaf I. några
ströskrifter, ett urval af Platos
arbeten, öfversättningar af Channings
religionstal, Schleiermachers troslära
m. m.
Ihre. 1. Tomas filolog, f. 1659,
d. 1720 som domprost i Linköping
och f. d. professor i Lund, utgaf en
latinsk grammatika under titeln In
nuce Roma (1680, 5:te uppl. 1799)
m. m. Han var äfven känd som
vältalare.
2. Johan /., den torres son,
politiker, språkforskare, föddes 1707 i
Lund, blef efter faderns död
uppfostrad af morfadern, ärkebiskop
Steu-chius, och promoverades 1731,
frånvarande, i Upsala till filos, magister.
Återkommen från en långvarig resa,
kallades han 1734 till sekreterare i
den då mycket blomstrande
vetenskaps- societeten i sistnämda stad, blef
s. å. docent i filosofiska fakulteten
samt utnämdes 1735 till vice
bibliotekarie, 1737 till professor i latinsk
poesi och 1738 till innehafvare af
den skytteanska professuren. 1754
kallades han till ledamot af
vitterhets-akademien, 1756 erhöll han titeln
kansliråd, och 1757 blef han adlad.
Död 1780.
På grund af frisinnade yttranden
i några akademiska afhandlingar
å-drog I. sig under 1740-talet förföljel-
ser såväl af de ortodoxe teologerna
som af det herskande politiska
partiet. I en afhandling Be principus
et nexu religionis naturalis et revelata
(1742) förfäktade han förnuftets rätt
i religiösa frågor. I några politiska
afhandlingar: Be tumultu dalekarlorum
(1743) , Be victima publica (s. å), Bt
ratione status (1745) och Be poenis
innocentum (1747), uttalade han
åtskilliga för regeringen särdeles
misshagliga satser. Efter flerårig
rättegång frikändes han dock från de med
anledning af dessa skrifter väckta
åtalen, och derefter egnade han sig
i ro åt sina forskningar,
hvilkahuf-vudsakligen lörde sig kring svenska
språket och fäderneslandets äldre
historia. Redan förut hade han
offent-liggjort tvänne betydande arbeten:
Be mutationibus linguce me ogot hi ca
(1742, en svensk språkhistoria in
nuce) och sitt bekanta Utkast till
föreläsningar öfver svenska språket och thes
närmare kännedom (1745, 2:dra uppl.
1751), vår föirsta kritiska svenska
grammatika, som likväl
hufvudsakli-gen var ämnad att tjenatill vägledning
vid rättskrifningen. Derefter
utarbetade han ett Svenskt dialekt-lexicon
(1766), hvilket i trots af sin
ofullständighet och andra stora brister
dock fyllde en lucka och
uppmuntrade andra till likartade forskningar.
Under tiden fullföljde han sitt
förnämsta verk, det stora Glossarium
sueogothicumt “ett arbete af en
kolossal beläsenhet och forskning, som
ännu står ensamt i vår literatur.“
Vid 1756 års riksdag fick han for
detsammas utgifvande ett anslag af
10,000 daler silfvermynt, mot
förbindelse att hafva det färdigt till 1762,
men till följd af oberäknade
svårigheter utkom det epokgörande verket
icke förr än 1769 (i 2 delar). Detta
lexikon, hvilket ännu betraktas
såsom ett mönster i många hänseenden,
vidgade betydligt kunskapen om mo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
