Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Illustrerad tidning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deremålet samt spred tillika nytt ljus
Öfver våra fornhäfder och
fornmin-nesmärken. I andra arbeten faste I.
den lärda världens uppmärksamhet
på det mesogötiska språkets betydelse
for språkforskningen; så i sin Vlphilas
illustratus (1752—55), i afhandlragen
Le lingva codicis argentci (1754), i sina
Fragment a versionis ulphilanee (1763).
En samlad upplaga af hans gotiska
arbeten utgaf A. F. Biisching under
titeln Scripta versionem ulphilanam
et linguam moesogothicam illustrantia
(1773). I. var ock den förste, som
lämnade ett klart begrepp om eddan,
i ett Bref till Sr. Lagerbring rwandc
then isländska edda (1773) och ett
annat bref till U. vonTroil (tr. 1777,
i dennes “Resa till Island“). För
öfrigt sökte han utmönstra
oriktigheter i samtidens uppfattning af
Sver-ges äldsta historia, i uppfattningen
af runornas ålder m. m. I en
af-handling Le runarum in Sueeia
an-tiqvitate (1769) påvisade han att
runor ej begagnades åtminstone fore det
«jette århundradet. Han författade
ock åtskilliga minnestal: öfver T.
Rudeen (1729), O. Rudbeck (1741),
K. Gyllenborg (1747), O. Celsius (1756)
och S. Troil (1764>. Hos utlänningar
åtnjöt I. ett oerhördt stort anseende.
Se skrifter af K. G. Nordin, E.
Sotberg och G. Stjeniström. — I:s sonson,
utrikes-ministern friherre Albrekt Elof
/. (f. 1797, d. 1877), valdes 1848
till medlem af svenska akademien,
men tog aldrig inträde.
Illnstrerad tidning,en
illustrerad veckotidning, som utgafs i
Stockholm jan. 1855 — dec. 1867, dåden
upphörde på grund deraf att en
med-täflare, Ny illustrerad tidning (se d.
o.), i högre grad tillvann sig
allmänhetens sympatier. Den redigerades
af O. V. Ålund (1855—56), Aug.
Blanche (1857—63), J. G. Carlén
(1864—66) och K. H. Rydberg
(1867).
Ilmoni, Immanuel, finsk
medicinsk författare, f 1797, d. 1856 som
professor i Helsingfors, utgaf Bidrag
till nordens sjukdomshistoria (3 d. 1846
— 53), Analccta clinica iconibus illustrata
(1 d. 1851—54, tills, med L. H.
Törnroth) m. m.
Ima, pseudonym för S. M.
Ju-ringius.
Indebetou (de bägge förstnämde
skrifva namnet In de Betou). 1.
Johan Govert vitterhets-idkare, f.
1810, d. 1854 som f. d. underlöjtnant,
utgaf Gerda, en poetisk och literär
skrift (1832), några dikter, en
roman m. m.
2. Robert Frans Ullhclm
agronom, publicist, f. 1845, har författat
några smärre skrifter i
landthushåll-ning samt utgifvit Tidning för alla
(1879—81), och den illustrerade må*
nadskriften Tule från (1881).
3. Konrad Johan botaniker, f.
1845, apotekare, har utgifvit Flora
dalekarlica (1879).
4. Harald Otto /., den törres
broder, historiker, f. 1846, filos,
doktor och literatör, har utgifvit
Nyköpings tninnen (3 d. 1874),
Södermanlands minnen (1877), Lefnadsteckning
öfver Ludvig Hamns (1879), Fastor
Vilhelm Löhcs lefnadsteckning (1880) m.m.
Ingeborg* 1. Den svenske
konungen Yngves dotter, Hjalmar den
hugstores älskade, har gjorts till
föremål for poetisk behandling af O.
Celsius d. y., i skådespelet
“Ingeborg“ (1739), af J. Engström, i
skådespelet “Hjalmar och Ingeborg“ (1830)
m. fl. — 2. Den norske konungen
Beles dotter, Fritiofs älskade, är
hjältinnan i den tégnerska dikten
“Fritiofs saga“ (1825 V
Ingegerd, drottning, Sverker II:s
gemål, har gjorts till föremål for
poetisk behandling af F. M. Franzén,
i sorgespelet “Drottning Ingierd eller
mordet på Elgarås“ (i saml. dikter).
Ingelgren, Georg, skald, f. 1782,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
