Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nehrman ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och upptäckter inom fysikens område
samt beskref dem i åtskilliga på latin,
franska och tyska författade
afhand-lingar. Som skald var han
öfver-vägande lyriker. Hans största
vitterhetsarbete är diktcykeln Jephtas bok
(1840, prisbelönt 1832 af svenska
akademien). 1830 utgaf han ett häfte
öfversättningar af den bajerske
konungen Ludvigs dikter. Hans Skrifter,
utgifna till minne för landsmän,
ut-kommo 1850. Se skrifter af J. K.
E. Chydenius och F. Cygnseus.
2. Emil Fredrik N. (pseud.
Em-lekyl), den förres son,
vitterhets-idka-re, f. 1840, publicist, har utgifvit
skådespelet Vid Anjala (1863), Dikter
(I, 1869; II, sorgespelet Kungabarnen
1875), Sommarresor i Finland (1872)
m. m.
Nesselins, Israel Jakob, filolog,
vältalare, d. 1739 som professor i
grekiska vid Upsala högskola, utgaf
åtskilliga akademiska afhandlingar,
de flesta handlande om
grekisk-romersk mytologi och fomkunskap. Han
var äfven berömd som vältalare.
Nettelbla, Kristian von, lärd, f.
1696, d. 1775 som romersk
riksfri-herre och f. d.
rikskammarrätts-as-sessor i Wetzlar, utgaf på latin och
tyska en mängd historiska och
juridiska arbeten, i hvilka han
bemödade sig att bland tyskarna sprida
kännedom om Sverge. Märkligast är
hans Schwedische bibliothek (5 bd., 1728
—36), som innehåller samlingar till
svenska historien. Se vidare Biogr.
lex., 9:de bd. s. 352—356.
Neuman, Karl (Carl) Julius,
zoolog, f. 1839, skoladjunkt i Skara, har
utgifvit en afhandling Om Sveriges
hydrachnider (1880, i vet. akad:s
handl.), Acariden, während den
Vega-expedition eingesammelt (1883,
iVega-exp. vet. iaktt., tills, med P. Kramer)
m. m.
Neutrerna, en stundom
förekommande benämning på de sven-
ska skalder i böijan af detta
århundrade, hvilka ej ansågos tillhöra
någon vi88 af de då kämpande
”skolorna”. De främste bland dessa
neu-trer (”ej hörande till någotdera
partiet”) voro Franzén, Wallin och
Tegnér.
Nicander« 1. Anders N.,
äste-tiker, vitterhetsidkare, f. 1707, d.
1781 som packhus-inspektor och tit.
professor, är märklig genom sina
bemödanden att tillämpa den latinska
prosodien på svenska språket. Han
utgaf för detta ändamål dels
Oför-gripeUge anmerckningar öfver
skaldekonsten, jämte förslag och bevis, att
den samma kan äfven bindas till de
reglor, som den latinska har till
rättesnöre (1773), dels metriska
öfversättningar af Virgilii skrifter, hvaljämte
han satte på vers vissa delar of
bibeln och höfdingastyrelsen. Genom
dessa arbeten, som röja särdeles stor
smidighet, bidrog han utan tvifvel i
viss mån till språkets utbildning.
Han författade äfven själf latinska
qväden, med stort mästerskap,
äfven-som tysk och svensk vers. N:s
Vitterhetsarbeten utgåfvos af Hanselli 1874.
2. Henrik N., matematiker, f.
1744, d. 1815 som kansliråd, höll
1776 (i vet. akad.) ett tal Om
de gamla romerska, grekiska och
hebreiska mått, mal och vigter m. m.
samt redigerade från 1784 till 1803
de af vetenskapsakademien, hvars
sekreterare var han från 1784,
nt-gifna kalendrarna och almanackorna.
3. Karl August N., skald, föddes
i Strängnäs d. 20 mars 1799. Han
förlorade tidigt sin fader och råkade
derigenom i mycket torftiga
omständigheter, men lyckades genom
en-skildt och offentligt understöd
komma till Upsala högskola, der han 1817
blef student. 1823 antogs han till
e. o. kanslist i kungl. kansliet, och
1824 promoverades han till filos,
magister. Redan förut hade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
