Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya dagligt allehanda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
maner, som hufvudsakligen utmärkte
sig genom en liflig, elegant stil:
teater-pjeserna Få Gröna lund (1856),
Andra tider, andra seder (1857), Ett äf
ventyr i Humlegården under Carl Israd
Hallmans tid (1859) m. fl.,
romanerna Andeskadaren (1863), Agatringen
(1864) m. fl. Några af hennes
författade teaterpjeser bafva blifvit
uppförda utan att befordras till trycket.
Nya dagligt allehanda, en
sedan d. 1 dec. 1859 i Stockholm
utgiften daglig aftontidning, som
redigerats af K. A. Lindström (1859—
85) och V. A. Bergstrand (sedan
hösten 1885). Se Dagligt aUehanda.
Nya lärda tidningar (sedan
Stockholms lärda tidningar), en af
Gjör-vell 1774—80 utgiften tidning.
Nya 8kolan (.Romantiska skolan)
är företrädesvis benämningen på det
literära parti, som i böljan af detta
århundrade, särskildt dess andra
årtionde, bekämpade den från förra
århundradet rådande franska s. k.
”goda smaken”, representerad af
svenska akademien. Dess medlemmar,
romantikerna, ”förfäktade
hufvudsak-ligen fantasiens och känslans rätt inom
skaldekonsten. De sträfvade attgifva
dikten ett djupare och rikare
innehåll, en hjärtligare och starkare ton,
och i sammanhang dermed nya
former af större rytmisk mångfald och
fullare klang. Vidare yrkade de det
nationellas rätt inom poesi och konst.
Till följd af deras böjelse att
tillegna sig alla möjliga nationaliteters
egendomligheter, blef likväl den egna
nationaliteten för dem föga annat än
en poetisk kostym, under det att
grundtonen i deras flesta sånger ljöd
främmande. 1 romanser, i canzoner
och sonetter sökte de på svenska
skaldekonsten inympa de södra
folkens diktarter och versformer. Sina
ämnen för poetisk behandling
hämtade de hälst ur medeltidens sagor
och legender” (Claesson).
Denna literära opposition grydde
redan i det af Hammarsköld stiftade
sällskapet Vitterhetens vänner från
(1803), utvecklades i
Aurora-förbun-det (från 1807) och gaf sig äntligen
efter tryckfrihetens införande (1809)
offentligt uttryck särskildt i några
märkliga periodiska skrifter. Den
äldre skolans representanter blefvo
ej svaret skyldiga, och så
uppflammade en bitter och långvarigstrid,som
hade stort inflytande på vår literatur.
Den nya skolan förfäktade sina
åsigter först i tidskrifterna Folyfem
och Fhosphoros (1810—13) och sedan
i Svensk literaturtidning (1813—24),
hvaijämte dess skalder framlade sina
ofta sköna, men ofta också mycket
omogna dikter i en Foetisk kalender
(1812—22), som utgafs af Atterbom.
Motståndarna, de s. k. akademistema,
försvarade sig kraftfullt i de af P.
A. Wall mark utgifna Journalför
Ute-raturen och teatern (1809—13) samt
Allmänna journalen (1813—23). De
förebrådde den yngre riktningen, med
full rätt, en ofta rent katolsk
uppfattning af religionen, en
osamman-hängande och oklar lifsåskådning, en
medeltidsaktig åsigt om samhället
och ett mycket dunkelt uttryckssätt.
”Slutligen samlade fosforisterna” —
såsom skolans medlemmar ofta, efter
tidskriften Phosphoros kallades —
”sina krafter, för att i ett enda slag
söka tillintetgöra sina motståndare,
och utgåfvo (1820—21) den komiska
hjeltedikten Markalls sömnlösa nätter,
i hvilken de, stundom med mycken
qvickhet, på det mest skonslösa sätt
förlöjligade akademisterna och
framfor allt dessas ridderlige
vapendra-gare, Wallmark.” Kampen fortgick
i elfva år, innan äntligen de bägge
partierna uttömt sina bästa krafter.
Rörande denna märkliga strid
hänvisas för öfrigt till utförliga arbeten
af Atterbom, Bottiger, B. E.
Malmström, B. Norling m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
