Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olsson ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ges konungs, lefverne och bedrifter (otr.)
samt en mängd Brcf (de till sonen
Johan tryckta i en samling 1810—
19, de flesta otryckta).
2. Johan Turesson O., grefve,
moralist, f. i midten af 1600-talet, d.
1733 som f. d. malteser-riddare och
abbot i Köln, utgaf på franska
Fen-sées och Reflexions morales, hvilka
tillsammans öfversattes på flera språk
samt på svenska offentliggjordes
under titlarna Betrachtelser i enslighet
(1731) och Sedclexor (1737).
3. Johan Gabriel O., grefve, skald,
föddes på Skenas i Södermanland d.
4 juli 1750. En del af sin ungdom
tillbragte han i sin morbroders
skalden Gyllenborgs hus, och till lärare
hade han den som skald och
kritiker bekante Bergklint, något som i
icke ringa mån torde hafva bidragit
att utveckla de hos honom tidigt röjda
anlagen för skaldekonst. Vid tolf
års ålder inskrefs han som student
vid Upsala högskola, der han 1767
väckte kronprinsen Gustafs
uppmärksamhet genom sitt försvar af några
teser vid en akademisk disputation.
Sedan han 1768 inskrifvit sig i
kansliet, befordrades han snabbt. 1770
skickades han som
kommissionssekreterare till Wien, 1774 blef han
kammarherre och andre sekreterare i
president-kontoret, 1783 öfverste
kam-maijunkare, 1785 e. o. ledamot i
kanslikollegium, 1786 riksråd och t.
f. kansli-president, 1789 öfverste
marskalk hos drottningen samt 1792
riksmarskalk och ledamot i rikets
allmänna ärendens beredning. Efter
Gustaf UI:s död afsade han sig sina
befattningar i statens tjenst, men
behöll sitt ämbete vid hofvet. 1786
utsågs han till medlem af den s. å.
stiftade svenska akademien. Död i
Stockholm d. 29 juli 1818.
O. var en bland det gustavianska
tidehvarfvets ypperste skalder, ehuru
han ej utvecklades till allt hvad han
kunnat blifva, om han med mindre
ensidighet studerat de fransk-klassiska
mönstren. Han var en mild, from,
ofta sentimental sångare, mera klar
än djup, mera fln än dristig, mera
sirlig än korrekt. Hälst och bäst
skildrade han den yttre naturens
skönhet, men ofta besjöng han med
framgång äfven mänskohj artats
saknad och längtan, merendels i ett
glänsande språk, som i fråga om
bildernas prakt endast Tegnér torde hafva
öfverträffat. För öfrigt var O. mest
beslägtad med Creutz. Hans största
och mest berömda skaldestycken äro
de didaktiska idyllerna Skördame och
Dagens stunder, i hvilka dock ”tankens
skönhet och känslans eld icke alltid
motsvara uttryckets behag och
versens klang”. Bland hans smärre
dikter märkas: Ode of ver konung
Gustafs död, Hoppet, Ödet, Oskuldens
religion (af Tegnér kallad poesiens
bergspredikan), Sagan om Disa, åtskilliga
Skaldebref m. fl. O. författade äfven
en mängd tal, bl. a. ett Äreminne
öfver Gustaf III, hvilket utmärker
sig genom en alltför stor, nästan
tröttande symmetri. Mot slutet af sin
lefnad öfversatte han Miltons Det
förlorade paradiset, hvilken tolkning
anses i flera hänseenden vara ett
mästerstycke, och Tassos Det befriade
Jerusalem, som han likväl ej hann
fullborda. Hans samlade Arbeten
utgåf-v.os 1805—26 (3:dje uppl. 1836—
42). Hans Dagboksanteckningar aren
1769—71 utgåfvos 1881 af G.
S^ern-ström, som särskildt lät trycka 15
ex. i qvart på skrifpapper. Se skrifter
af Es.Tegnér d. ä., Wirsén m. fl.
äf-vensom ”Samlaren” för 1881.
4. Georg Ludvig O., den förres
broder, minnestecknare, f. 1756, d.
1804 som f. d. major, vann 1790
svenska akademiens stora pris for
lefvernesbeskrifningar öfver grefve
Magnus Stenbock och hertigen af
Villars.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
