Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stackelberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•
—64; 2:dra uppl. 1865, forts, med
flera delar), en berättelse om
Pariser-kommunen (1871) m. m.
S tackel berg, Bernt Oskar (pseud.
Olof Stig), friherre, vitterhetsidkare,
f. 1824, kommendör vid flottan, har
utgifvit Trä-kol, rim (1870, 2:dra
nppl. 1872) m. m.
Stagnélius, Erik^ Johan, skald,
föddes i Gärdslösa på Öland d. 14 (16)
okt. 1793. Han erhöll först
undervisning af sin fader (sedan biskop i
Kalmar), men läste tillika på egen
hand, med det resultat att han af
sina föräldrar ansågs som en lärd
man, redan innan han kommit till
universitetet. Han blef forst student
i Lund, men begaf sig 1812 till
Upsala och tog der 1814
kansli-examen. 1815 inskrefs han som e. o.
kanslist i ecklesiastik-expeditionen,
och inom detta ämbetsverk utnämdes
han 1819 till kopist och 1822 till
kanslist. Efter att länge hafva lidit
af ett organiskt fel, som gjorde
honom sluten och dyster, afled han i
Stockholm d. 3 april 1823. S. var
en af Sverges allra ypperste
skalder: med den rikaste fantasi, med
den mest glödande känsla, med
gedigna kunskaper, särskildt i den
fornklassiska literaturen, med ett
nästan obegränsad t välde öfver språket
— ur hvilket han kunde framtvinga
de skönaste välljud —, med en
ovanlig mångsidighet, med en högst
förvånande produktivitet. Hans
diktning karaktäriseras för öfrigt af en
utpräglad lifsåskådning, ett slags
gnosticism, som flerstädes framträder
i dunkla uttryck och mystiska bilder.
En varm trängtan till det förlorade
Eden utgör temat i de flesta af hans
sånger. "Hela hans poesi är
återspeglingar af en orolig, qvald andes
slitning mellan himmel och jord, en
oupphörlig växling mellan salig fröjd,
brinnande längtan och dystert svår-
mod.” Fastän lyrisk till hela sitt
Bkaplynne, författade han äfven episka
och dramatiska stycken. Mest
fulländade äro hans lyriska dikter: hans
romanser^ hymner, oder, idyller, visor,
kanzoner, sonetter och elegier. I sina
dramatiska arbeten, i många
hänseenden förträffliga, visar han sig dock
sällan kunna ge full åskådlighet åt
de af honom tecknade
personligheterna.
Själf offentliggjorde S., och det
anonymt, endast några få af sina arbeten:
den episka dikten Vladimir den store
(1817), som genast väckte beundran
öfver hela landet; poemet Sång till
qvinnoma t Norden (1818 prisbelönt af
svenska akademien); diktcykeln Liljor
i Saron (1821), som mest vanställes af
den gnos tiska terminologien, ehuru
den å andra sidan hänför genom
sublima tankar och ett musikaliskt
klingande språk; och slutligen sorgespelet
Bacchantema eller fanatismen (1822), en
bland de förträffligaste efterbildningar
efter den antika tragedien. Hans
öfriga arbeten utgöras af den
ironiskromantiska skaldedikten Blenda, den
mystiska dikten Gunlög (fragm.),
balletten Narcis8U8, spökscenen
Glädjeflickan i Rom, den högst originella
och i konstnärligt hänseende
fulländade dramatiska skildringen Albert
och Julia (scen ur andevärlden, 1814),
sorgespelet Sigurd Ring, det romantiska
skådespelet Thor sten fiskare (fragm.),
sorgespelet Visbur, sorgespelet
Riddar-tornet, den dramatiska skaldedikten
Martyrerna (”en till kristendomens
ära dramatiserad elegisk triumfsång”;
trycktes 1821 i samlingen ”Liljor i
Saron”), den dramatiska dikten Svegder
(fragm.), operan Cydippe (fragm.),
skådespelet Eröf ringen af Ceuta äfven
-som en mängd lyriska dikter och
några öfversättningar. Alla dessa
arbeten utgåfvos samlade af L.
Hammarsköld (1824—26, 5:te uppl. 1853)
och sedan efter handskrifterna ånyo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
