Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tegnér ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oredcliga bedrifter (otr.), Förteckning på
alla från Gustaf 1 till Gustaf II Adolf
gjorda grefcar, frtherrar och riddare
(otr.) ra. m.
Tegnér. 1. Esaias T., skald,
vältalare, filolog, brefskrifvare, föddes
d. 13 nov. 1782 p& kaplansbostallet
Kyrkerud i By socken i Värmland.
Vid nio års ålder, sedan han förlorat
sin far, upptogs han af en bland
dennes vänner, kronofogden assessor
Branting, och biträdde någon tid på
kronofogde-kontoret. Men ehuru han
visade sig ega rätt stora anlag for
en praktisk verksamhet, var hans
lust och fallenhet för studier så
af-gjord, att fosterfadren slutligen
beredde honom tillfälle att följa sin
böjelse. Först kom T. till kapten
Lövenhjelm pä Malma och fick en
planmässig undervisning af sin äldre
broder Elof, som der var informator,
och sedan fick han följa brödren till
bergsrådet Myhrman på Bämen, der
han fann ett välförsedt bibliotek, som
han mer än flitigt begagnade. På
hösten 1799 blef han student i Lund
(d. 4 ok t., som ärligen firas af Lunds
studenter). 1801 antogs han till e. o.
amanuens vid universitetsbiblioteket,
1802 promoverades han till filosofie
magister, 1803 kallades han till
docent i ästetik, 1805 utnämdes han
till adjunkt i samma ämne och till
vice bibliotekarie, 1810 fick han
professors titel, och 1812 erhöll hau
professuren i grekiska samt ett
pastorat som prebende. 1818 blef han
teologie doktor, s. å. en af de
ader-ton i svenska akademien och 1821
ledamot af vitterhets-akademien. 1824
mottog han kallelse till biskopsstolen
i Växiö och stannade sedan q var på
denna plats till sin död. Han afled
i Växiö d. 2 nov. 1846, efter att
under slutet af sin lefnad hafva lidit
af en sinnessjukdom. 1835 hade han
kallats till ledamot af
vetenskapsakademien.
T. utöfvade både som
universitetslärare, som talare och som skald ett
omätligt inflytande pä vårt lands
ana-| liga kultur. Studiet af det grekiska
’ språket, som under hans företrädare
| varit för8ummadt vid Lunds högskola,
| väcktes af honom till nytt lif. Genom
sina väckande, innehållsrika tal till
skolungdomen och församlingarna inom
’ det stift, som han styrde, sådde han ut
1 mången fruktbärande tanke, lätt att
minnas i det snillrika, bildfulla språk,
hvari den af honom uttalades. Förut
hade han som orator gjort sig vida
känd genom sina mästerliga tal vid
jubelfesten 1817, öfver J. G.
Oxen-stjerna 1819 (inträdestal i sv. akad.)
och i anledning af kronprinsens
för-mälning 1823. Som skald tryckte han
mer än någon annan sin prägel på
den samtida svenska vitterheten, och
under lång tid åtnjöt han en så stor
popularitet, att det ansågs nästan som
ett helgerån att hos honom anmärka
fel. Populariteten berodde på mycket:
på det originella, djärfva, stundom
I högst vågade, praktfulla, öfverraskande
I i framställningssättet, på det
storslagna i den bakom dikterna
göm-I da personligheten, på det rent
sven-1 ska i både mannens och skaldens
! både förtjenster och fel. Till en
| böljan skref T. åtskilliga dikter i
den fransk-akademiska smaken och
| sökte fiere gånger vinna svenska
aka-1 demiens pris för sådana qväden, men
1 förgäfves. Det första skaldestycke,
som i högre mån röjde hans
blif-vande storhet och originella
begåf-ning, var hans Krigssång för skånska
landtvämet (1808), en krigisk dity ram b,
hvilken ”ljöd som en stormklocka
genom alla fosterländska bröst.”
Några år efteråt intog han med ens en
plats bland våra störste skalder, genom
det ljungande skaldestycket Svea (1811
belönt. med akademiens stora pris),
hvarmed han gaf ett kraftfullt
uttryck åt den fosterländska stämningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
