Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tegnér ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter kriget och på samma gång
antydde sin frigörelse från den
akademiska stilen. Derefter steg hans
rykte alltmer genom åtskilliga dels
särskildt tryckta, dels i tidskrifter
och tidningar offentliggjorda smärre
dikter, i hvilka ”de klassiska och de
romantiska diktarterna voro
sammansmälta på nationel grund”: Majsang,
Floden, Hjelten, Flyttfoglame, Karl
XII\ Säng för Jämtlands fältjägare,
Skidbladner, Elden, Sang till solen,
Epilog vid m agisterpr omotion en i820
ni. fl. Några hland dessa dikter
trycktes först i tidskriften ”Iduna”,
utgifven af götiska förbundet, hvaraf
skalden var medlem. I början af
1820-talet offentliggjorde T. sina
tren-ne mest betydande skaldeverk: den
af ett djupt religiöst allvar präglade
idylliska skildringen Nattvardsbarnen
(1820, flera uppl.), den af Byron
påverkade poetiska berättelsen Axel
(1822, många uppl.) samt den
romantiska diktcykeln Frithiofs saga (1825,
delvis förut i Iduna, en mängd uppl.;
p rak tuppi. med teckningar af A.
Malmström 1868, 2:dra uppl. 1876).
Sistnämda skaldeverk, som
öfver-sattes på flere främmande språk,
anses med afseende på formens skönhet
knappast ega något motstycke i den
europeiska literaturen. Under
senare delen af sitt lif egnade sig T.
mycket sällan åt skaldekonsten. Hans
mest betydande dikt från denna tid
är hans Säng vid svenska akademiens
femtioåra minneshögtid (1836, i sv.
akad:s handl. för detta år; särsk. tr.
1839). Tvänne ofullbordade större
dikter äro Kronbruden och Gerda
(intagna i samlade skrifter). T. är ock
märklig genom sina snillrika, för
kännedomen om hans personlighet
högst upplysande bref som i senare
tid blifvit samlade och utgifna af
hans sonson Elof, och slutligen må
nämnas att han författade åtskilliga
afhandlingar i språkliga, kyrkliga och
vittra ämnen (se hans efterlämnade
skrifter).
Samlade skrifter af T. hafva
ut-gifvits under följande titlar: Smärre
samlade dikter {1828,3:dje uppl. 1839),
Tal vid sär skUta tillfällen (3 bd 1831
—42), Samlade skrifter (7 bd 1847
—51, med en af svärsonen Bottiger
skrifven utförlig lefnadsteckning;
godtköpsuppl. 3 bd 1860; en annan
uppl. i 3 bd. 1871—72; nationaluppl.
2 bd 1875—76 utg. af Elof Tegnér;
jubelfestuppl. 7 bd 1882—85 utg.
af dens.), Smärre dikter {1866), Kyrkliga
tal (1873, förut i saml. skrifter),
Efter-lemnade skrifter, ny samling (3 bd
1873—74, utg. af Elof Tegnér),
Opus-aula latina (1875, utg. af dens.) samt
TJr Esaias Tegnérs papper (1882, utg.
af dens.). Se skrifter af Adlersparre,
den danske literaturhistorikem Georg
Brändes, Bottiger, Hollander, Kahl,
Ljunggren, Nyblseus (Den fil. forskn.)
m. fl.
2. Esaias Henrik Vilhelm T., den
förres sonson, språkforskare, f. 1843,
blef 1859 student i Lund, 1865 filos,
kandidat, s. å. filos, doktor, s. å.
docent i semitiska språk, 1872
adjunkt i jämförande språkkunskap och
1879 professor i österländska språk.
1882, hundrade året efter hans
farfaders födelse, utsågs han att intaga
den efter Henning Hamilton lediga
platsen i svenska akademien. Arb.
led. af vitt. akad. 1879. T. åtnjuter
bland fackmän stort anseende som
forskare samt har bland den större
allmänheten gjort sig känd genom
åtskilliga skrifter, i hvilka han på
ett spirituelt sätt förstått att
popularisera den nyare språkforskningens
resultat. I den nu pågående striden
om rättstafningen har han intagit en
förmedlande ståndpunkt, och nyligen
har svenska akademien hos honom
anhållit om uppgörande af förslag
till ett stafsätt, som något mera än det
hittills brukliga öfverensstämmer med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
