Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de anfall, med hvilka öfverenskommelserna emellan de båda
kejsarne i Tilsit oundvikligen hotade honom. Men härtill gjorde
han ingenting. Hvarken grefve v. Stedingks varnande och
bestämda uppgifter om ryska rustningarna eller konungens egna
funderingar på Selands eröfring förmådde framkalla några
ändamålsenliga åtgärder till härens utredning eller nödiga förråds
anskaffande, och då konungen öfverraskades af underrättelsen om
ryssarnes inbrott i Finland den 21 Febr. 1808, hade han der
endast en ringa styrka, illa utrustad och i brist på det
nödvändigaste till krigets kraftiga förande. De, som velat ursäkta
kejsar Alexanders uppförande mot sin svåger, hafva påstått att
han i begynnelsen icke haft allvar med Finlands eröfring; skulle
så verkligen varit förhållandet, hvilket icke är troligt, så måste
man tillstå att Gustaf Adolf gjorde allt för att framkalla allvaret.
Han försummade att, medan sjön var öppen, låta öfverföra finska
skärgårdsflottan till Stockholm; han skickade hvarken trupper
eller krigsförnödenheter till Finland, som kunnat sätta dess här
i tillfälle att med framgång möta anfallen; deremot ditsände
han den 4 Febr. 1808 finska härens general-en-chef, grefve
Klingspor, som icke var detta kall vuxen, utrustad med en
instruktion, hvari hufvudsakligen anbefalldes att, då passen under vintern
icke voro försvarbara, gå undan fienden, för att bevara arméen,
samt förstöra allt, som icke kunde undanföras eller frälsas.
Olyckligtvis ankom han redan den 1 Mars till Tavastehus och
öfvertog genast befälet, innan den gamle, men tappre general
Klercker, som dit sammandragit trupperne för att försöka en
afgörande drabbning, hunnit verkställa sitt beslut. Klingspor följde
instruktionen; i stället för strid med god utsigt till framgång,
anbefallde han återtåg, och förlamade dermed försvaret från första
början. Konungen lemnade för öfrigt fortfarande den lilla tappra
finska hären under dess långa, hårda och underlägsna kamp
hjelplös och utan understöd; ty de förstärkningar, hvilka genom
återstoden af Bergenstråles korps, omkring 900 man, och genom
v. Vegesachs fördelning, 3000 man, sent omsider stötte till
arméen, ersatte knappast den redan då lidna afgången på manskap.
De finska truppernes mod, deras ansträngningar, understödda af
folkets uppoffringar, t. o. m. deras segrar kunde icke hindra,
endast uppehålla den slutliga utgången af en så olika strid, och
Finland blef med eröfringens rätt den ryska örnens byte. Om
kejsar Alexander i böljan saknat allvar med Finlands eröfring,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
