- Project Runeberg -  Kriget emellan Sverige och Danmark åren 1808 och 1809. Historiskt försök /
28

(1867) [MARC] Author: Carl Meijer - Tema: War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tänktes för demokratiska och republikanska tycken, hvilka
ännu icke kommit på modet i konungarnas omgifning.

Då man efter 50 år bedömer den tidens handlande personer,
måste man göra sig reda för den tidens förhållanden, så
oände-ligen olika dem, hvari vi lefva. Man måste erinra sig, att den
enväldige konungen hade en stor laglig makt, för hvilken alla
pligtskyldigt böjde sig, älven när de insågo och beklagade de
olyckliga följderna af det inskränkta omdöme och den oinskränkta
vilja, som framkallat dem. Ingen ifrågasatte skyldigheten att
lyda, sedan konungen, med förkastande af gjorda framställningar
och invändningar, fattat sitt beslut Börande statsmedlens
anvisande och utbetalning fanns den tiden ingen inför rikets
ständer ansvarig föredragning i statsråd. Konungen förfogade öfter
penningeförvaltningen lika egenmäktigt som öfter allt annat,
hvårföre det ock hände, att krigsdepartementet, ehuru det
anmält att kassorna voro tomma, ändock erhöll befallning om
utbetalningar med konungens egenhändiga påskrift, att
»departementet komme, i händelse af uraktlåtenhet, att ansvara för
följderna.» Det fanns ingen laglig utväg att uppehålla eller
förekomma verkställigheten af ett konungens beslut, huru
oförståndigt detta än kunde vara. Valet var endast emellan lydnad
eller uppror, och som allmänna tänkesättet i afseende på det
sednare stod mer än 50 år efter vår mognare tid, så åtgick
mycken besinning, innan detta sista genomgripande medel
slutligen användes.

Under sådana förhållanden gjorde
general-adjutantsbefattnin-gen, som huftudsakligen bestod i utfärdandet och verkställandet
af konungens militära bud och befallningar, sin innehaftare, mer
än någon annan, till ett lydnadens redskap; likväl var Tibell
detta ingalunda blindt. Några skriftliga bevis på hans motstånd
mot konungens inföll finnas väl icke nu, ty föredragningame
skedde muntligen, men författaren har många gånger hört
general Lefren, som den tiden var adjutant hos Tibell, berätta,
huru denne, vid återkomsten från föredragningame ofta beklagade
sig öfter de strider, han haft mot konungens oförståndiga åsigter.
Det är dessutom kändt, att han motsatte sig spridningen af
Bergenstråles och v. Vegesachs landstigningar såsom för svaga, och
yrkade, att de måtte förenas, men helst sändas till förstärkning
af finska hären. Allt, hvad Tibell under tiden skriftligen
framställde eller tillstyrkte, vittnar för öfrigt lika mycket om foster-

\

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:34:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mcsveda/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free