Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hyars ankomst genom vinterns försvårade postgång fördröjdes till
den 22 Februari, sin minister tillkännagifva att, i händelse
konungen icke antoge det anbud af subsidier, England redan
gjort, skulle han genast hemresa och flottan under amiral Keats
hemkallas från Göteborg. Då ministern vid sin audiens
framförde detta svar, uppblossade konungens vrede till den grad, att
Merry, fruktande för något opassande utbrott, skyndade sig från
konungen, utan att uppläsa en not, som medgaf Sverige att
sluta enskild fred. Konungen var färdig att förklara England
krig och skref ett egenhändigt bref till landshöfdingen grefve
Rosen, innehållande befallning att belägga all engelsk egendom
i Göteborg med embargo, utan att härom underrätta baron
Ehrenheim eller någon annan. Åtgärden väckte allmän
bestörtning. Vreden och förbittringen fick dock hastigt en annan
riktning, då han nästan i samma ögonblick erhöll ett exemplar af
de med luftballoner från Seland öfrersända proklamationerna, som
uppmanade till uppror, (17) och följden blef, att med genast
afsänd kurir återkallades embargon, som varat 18 timmar.
Der-jämte fann sig konungen, som nu besinnat sig, tvungen att
antaga den erbjudna subsidiesumman 1,200,000 Pd Si; vexlama
blefvo accepterade ocb traktaten slutligen afslutad den 1 Mars
1809.
Det förflutna årets händelser äfvensom det närvarandes
hotande förebud hade slutligen hos nationen stadgat den
övertygelse, att om konungen icke skildes från styrelsen, skyndade
Sverige ohejdadt till sin undergång. Men för att kunna
företaga och utföra en sådan åtgärd, fordrades militäriskt biträde,
hvilket icke var lätt att frammana. Det bereddes dock inom
vestra arméen af öfverstlöjtnant Adlersparre, som utan
befattning fortfarande uppehöll äg på Sofielund. Ingen kunde vara
dertill lämpligare. Han hade under sin korta tjenstgöring vid
vestra arméen, der nästan ingen af de befälhafvande officerarne
kunde i kunskaper och företagsamhet med honom jämföras, i
hög grad ökat sitt tidigare förvärfvade anseende och tillvunnit
sig både befälets och manskapets förtroende. Han var deijämte
förslagen, äregirig och lätt missnöjd.
I samråd med majoren baron C. H. Ankarsvärd beslöt han
i alutet af år 1808 att, om det blefve nödvändigt, skulle
trupper ur vestra arméen marschera till Stockholm, samt att en och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
