Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då emellertid konungen i Sverige genom sitt beslut
bedragit sina grannars yttersta hopp, kan icke danska regeringen
längre tveka, att i sin ordning taga det steg, som dess
säkerhet och nordens allmänna fördel, dess tillgifvenhet för Ryssland
och naturen af dess förbindelse till denna makt, så bestämdt
henne ålägga. I ett ögonblick, då Seland ånyo är hotadt af en
engelsk krigsmakt, för hvilken redan svenska hamnar tjena till
en föreningspunkt, då nordens fiende genom nya
penningeunder-stöd försäkrat sig om svenska hofvets undergifvenhet, och då
engelska ministerens offentliga utlåtelser tillräckligen upptäcka
de ännu fortfarande eller förnyade förbindelser emellan bägge
dessa allierade, tror danska regeringen sig ega full rätt att
heidre välja uppenbar fiendskap, än ett vacklande och
tvetydigt förhållande mot en granne, hvars afsigter blifvit mer och
mer misstänkte och som sedan längre tid tillbaka icke kunnat
anses för annat, än en förklädd fiende. H. M. konungen af
Danmark förklarar i följd häraf att han helt och hållet
antager Rysslands tänkesätt i anseende till Sverige och att han
ingalunda skall skilja sin sak från dess höga och trogna
bunds-förvandts, H. M. kejsar Alexanders. Köpenhamn den 29
Februari 1808.
4* Svenska svaret på den danska krigsförklaringen.
Danska hofvet hade ingått ett förbund med Frankrike,
hade gjort alla förberedelser att mottaga franska trupper i sitt
land, samlat transportfartyg i sina hamnar, rustat på
Köpenhamns redd allt, hvad möjligt var, för att betäcka ett franskt
krigståg emot Sverige, då detta hof afgifver en krigsförklaring,
der det anklagar Sverige att vara orsaken till detta fredsbrott,
derföre att det icke gjorde Danmark någon sorgebetygelse öfver
förlusten af dess flotta, och icke ville medverka att hämnas denna
förödmjukelse, och isynnerhet, emedan det sökte bistånd i
England emot ett anfall.
Kongl. Maj:ts förhållande till denna granne var inskränkt
inom en egentlig fred. Intet slags förbund eller
öfverenskom-melse utstakade för båda hofven någon gemensam politisk väg;
också, då Sverige, Ryssland och Preussen tillsammans stridde
mot Frankrike, syntes Danmark, i skuggan af sin neutralitet,
vara vän af alla. Vittne till detta system, och öfvertygad,
genom några under loppet af år 1806 begärda upplysningar, om
omöjligheten att deruti erhålla en för Sverige förmånlig
förändring, hade Kongl. Maj:t ej mera något hopp att någonsin se
danska sjöstyrkan blifva honom nyttig. Efter fredsslutet i
Tilsit var deremot all anledning att frukta, att denna styrka,
genom Rysslands och Frankrikes ingifvelser, en dag skulle
vändas emot Sverige; och Kongl. Maj:t ansåg derföre lämpligt att
bibehålla en djup tystnad öfver de händelser, som förliden höst
föreföllo i dess grannkap, öfverlemnande åt England och
framtiden att rättfärdiga och bedöma dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
