- Project Runeberg -  Afhandling rörande mechaniquen med tillämpning i synnerhet til bruk och bergwerk / Del 2 /
197

(1794-1800) [MARC] [MARC] Author: Eric Nordewall, Sven Rinman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

järnet är i allmänhet mera styft, och flangerne måste genom
kall-hamring, under vattens påstänkande, slätas famt Smidas blanka, Så
hafva fådane hamrar ej uthärdat öfver en veckas Smide, och då
en guten hammare under full gång brister, sker det hastigt,
hvarvid Smeden står i fara at förlora lif eller lem. Det är fåledes en
nödvändighet, at hammaren måste vara SammanSatt af godt,
Smidigt och väl verkadt järn, Samt bör minst uthärda 600 skeppunds
Smide, och merendels mycket däröfver, innan den blifver
obruklig, hvilket icke händer på en gång, utan efterhand.

En skadelig vana är, at i fynnerhet Tysk-Smeder gemenligen
vilja hafva tunga hamrar, ända til 48 lispunds vigt, eller något
däröfver, endast för den orfaken at därigenom få mycket mera
vinna uti tiden, vid stora Smältors Sönderhuggande; men förlusten
därvid faller gemenligen på ägarens räkning, dels därigenom at
järnet uti en stor Smälta, af hela skeppundets vigt, vanligen är
mindre väl verkadt, dels lider ockfå däraf hammarverkets byggnad
otroligen mycket, och dels blifva några granna, hälst platta,
järn-forter, af en mycket tung hammare Sprängde, Som väl icke gör
järnet aldeles vrakvärdigt, men skadar likväl klenSmedens aibete.

Där Smärre Smältor brukas, eller Smeden ej tager mer än 13
eller högst 15 lispund tackjärn til Smältan, undvikas förenämde
olägenheter, och genom flit kan ändå et lika högt vecko-Smide
vinnas; hälst järnstången kan räckas lika fort med en hammare af
38 eller högst 40 lispunds vigt, fom med en mycket tyngre: i
det den lättare går få mycket mera fort, och fordrar ej få täta
lagningar i byggnaden; järnet blifver vackrare, och finare Sorter
kunna därunder fmidas.

Lyftarms-ringar af tackjärn äro ockfå för medelmåttigt tunga
hamrar mera lämpelige.

Det är uti Mechaniken nog bekant, at uti hvar och en kropp
gifves en vifs punkt, hvaromkring kroppens tyngd är öfveralt
lika, eller uti hvilken punkt hela tyngden kan fägas vara
concen-trerad. Således gör en tyngd, under fallandet, största verkan på
det stället, fom är midtunder den directions-lineen, hvilken fälles
lodrätt igenom. Samma tyngds-punkt ned på et underlagt motstånd.

B b 3 1 stöd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:35:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mechaniq/2/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free