Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förbundets verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förvaltningen vid Borgholm-Böda Järnväg, som ej var ansluten till
Arbetsgivareföreningen, angående av personalen framställda krav på
löneförbättringar samt angående ordnandet av tjänstgörings- och
pensionsförhållandena m. m.
Vid möte med personal från såväl Järnvägs- som
Lokomotivmanna-förbunden hade beslut fattats, att om förvaltningen ej trädde i
underhandlingar före den 27 maj komme personalen att nedlägga arbetet.
Järnvägens verkställande direktör, en kontraktsprost Hellgren,
meddelade, då detta ultimatum framfördes, att förvaltningen ej kunde göra
något för personalen samt att, som hans ord föllo: "Det värsta är att
vi icke äro rädda för strejk, då det därigenom även kan givas
möjligheter för oss att få bort en del personer från järnvägen."
Järnvägens styrelse meddelade emellertid sedermera, att den vore
villig medgiva ett "samtal" med personalrepresentanterna den 26 maj,
vid vilket samtal man förklarade sig villig att av 15 förut indragna
permissionsdagar åter medgiva 10 dylika. Personalen, som krävde
förhandlingar om lönerna, kunde ej åtnöja sig med det sålunda gjorda
medgivandet. Trots att statens förlikningsman erbjöd medling
avvisade förvaltningen även detta erbjudande till fredlig lösning av
konflikten varför personalen ej hade annat val än att tillgripa strejk,
vilken trädde i kraft den 28 maj kl. ii f. m. Sedan förvaltningens
ansträngningar att värva strejkbrytare visat sig ej medföra något
resultat, blev förvaltningen snart nog förhandlingsvillig. Genom
bemedling av d :r Hallberg i Arbetsgivareföreningen kom uppgörelse till
stånd och arbetet vid järnvägen återupptogs redan den i juni. Denna
uppgörelse medförde för lokomotivförare en ökning av lönerna med
278: - kr. per år och för eldare 282: - kr., varjämte allmänna
bestämmelser enligt Avtal nr 2 skulle tillämpas.
Sedan 1915 års kongress givit förbundsstyrelsen i uppdrag att söka
framarbeta en för förbundet: acceptabel lösning i skiljedoms f rågan,
gjordes av förbundsstyrelsen hemställan, förutom till
Arbetsgivareföreningen, även till Järnvägsmannaförbundet om dess medverkan till en
dylik lösning. Järnvägsmannaförbundets kongress, som behandlade
denna fråga, ställde sig emellertid avvisande för ett gemensamt
ordnande av sagda angelägenhet.
När en del av löneavtalen utgick vid årsskiftet 1915-1916 kunde
det därför förutses att svårigheter skulle uppstå i de fall då frågan om
de nya avtalen ej kunde ordnas på överenskommelsens väg. Det visade
sig också att enighet ej kunde ernås vid lokala förhandlingar som
152
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
