Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förbundets verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
direkt, ansågs ett fortsättande av förhandlingarna inför
förlikningsmannen vara överflödigt. Vid direkta förhandlingar mellan
representanter för de bägge organisationerna träffades sedermera en provisorisk
överenskommelse angående förfarandet vid avtalsfrågornas
behandling.
Ett respekterande av stadgandena i denna överenskommelse borde
för framtiden förhindra motsättningar av sådan art, som förekommo
före och under lokomotivmannastrejken mellan
personalorganisationerna.
I början av 1920 genomfördes revidering av Avtal nr 2 i enlighet
med på annat ställe lämnad redogörelse. 8-timmarslagen lades därvid
till grund för i avtalet ingående tjänstgöringsbestämmelser.
Beträffande sjukavlöning m. m. hade enhetliga bestämmelser ej
kunnat införas i något riksavtal, trots att allvarliga försök i sådan
riktning företagits allt från tillkomsten av Avtal nr 2. Under 1919
förelåg förslag om att frågan borde lösas genom bildande av en
sjukkassa. Vårt förbund behandlade härom framlagt förslag och anslöt
sig även till detsamma, vilket emellertid på grund av arbetsgivarnas
negativa inställning ej kunde genomföras.
I samförstånd med Svenska Järnvägsmannaförbundet gjordes vid
utgången av år 1921 försök att få de gällande löne- och
kristidstill-läggsavtalen prolongerade även för år 1922. Överenskommelse om
dylik prolongation träffades också beträffande löneavtalen men
arbetsgivarna voro ej villiga till dylik uppgörelse i fråga om kristidstilläggen.
Beträffande dessa krävdes från deras sida reducering av det
procentuella tillägget samt slopande av såväl grundplåt som familjetillägg.
Överenskommelse kunde ej av personalrepresentanterna träffas på
dylika villkor och som arbetsgivarna ej frångingo sina krav blevo
förhandlingarna avbrutna, eller som det hette "ajournerade" för att åter
upptagas under juni månad 1922.
Personalorganisationerna ansågo att tidpunkten just då ej var
lämplig för en arbetsnedläggelse, med påföljd att första halvåret 1922
blev avtalslöst och lönerna utgingo i enlighet med arbetsgivarnas
"diktamen".
Vad denna diktamen innebar i reducerad inkomst för personalen
framgår av tabellen å sid. 164.
På grund av en fortgående depression i de ekonomiska förhållandena
kunde ej heller vid förhandlingarna under juni månad någon
uppgörelse träffas. Ordföranden vid förhandlingarna framlade visserligen
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
