Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lokomotivpersonalens utbildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I motiveringen till denna motion anfördes - efter en längre
utredning över huru frågan om lokomotivpersonalens utbildning förhalats
och negligerats av vederbörande - bl. a. följande:
"Varthän detta i en framtid skall leda, och vilken fara för den allmänna
säkerheten detta innebär, bör var och en kunna fatta, som i tidningarna läst om
järnvägsolyckor och den viktiga roll lokomotivföraren spelar därvidlag. Var och en
befattning vid järnväg är ju ansvarsfull, men detta gäller i synnerhet
lokomotivförarens. Vilken ofantlig förlust av människoliv och dyrbar material kan icke på
några ögonblick förorsakas genom en lokomotivförares försummelse, bristande
kunskap eller rådighet. Det har givits exempel på, att olyckor, som tillkommit
genom lokomotivförarens förvållande, icke alltid berott på dennes försummelse i
egentlig mening, utan av bristande kompetens. Härvid bör väl inte vederbörande
befäl anses ursäktade blott genom att framlägga de reglementen, instruktioner och
cirkulär, som anger vad som fordras av lokomotivföraren, då befälet faktiskt vet,
att han saknar de förutsättningar eller den kompetens, utan vilka han icke ens med
bästa vilja kan uppfylla, vad som i dessa föreskrifter stadgas. Teknikens stora
framsteg, järnvägarnas ofantliga tillväxt och allmänhetens krav på större hastighet
såväl som bekvämlighet har naturligt nog haft till följd att även lokomotiven blivit
större och mera komplicerade. Särskilt genom de många apparater, som tillkommit
för smörjning, vattenmatning, tågens uppvärmning och bromsning m. m., vilket
allt numera skötes av lokomotivföraren. Härtill kommer större och tyngre tåg,
flera tågmöten, mera trafikerade och invecklade bangårdar och högt uppdriven
hastighet på tågen, vilket allt ställer betydligt större fordringar på våra dagars
lokomotivpersonal än för 30 år sedan."
Waldenströms motion avslogs emellertid av 1901 års riksdag, sedan
utskottet som behandlat frågan lämnat avstyrkande utlåtande.
Järnvägsstyrelsen och några enskilda järnvägsförvaltningar hade nämligen
på infordrat yttrande förklarat sig själva ämna ordna utbildningen på
ett tillfredsställande sätt. W. framförde emellertid sin motion även
vid 1903 års riksdag där den likväl rönte samma öde som år 1901.
Järnvägsstyrelsen kunde vid denna tidpunkt meddela, att den redan
igångsatt teoretiska kurser vid vissa distrikt och att den avsåg att
upprätta dylika vid övriga av statens järnvägars distrikt, Motionerna
hade likväl föranlett att utbildningsfrågan ej längre kunde negligeras.
Det måste dock beklagas, att inga lagstadgade föreskrifter, som kunnat
lösa frågan om obligatorisk utbildning vid såväl enskilda som statens
järnvägar, kunde ernås.
Järnvägsstyrelsen utfärdade för statens järnvägars vidkommande,
den 16 juni 1902, föreskrifter för lokomotivpersonalens utbildning,
vilken från början avsågs att handhavas av distrikten. Från år 1915
blev emellertid undervisningen centraliserad och förlagd till Örebro
189
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
