Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Säkerhets- och rättsfrågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I allmänhet talar dock ingen om kravet på stabilitet och säkerhet
hos järnvägarna när allting går sin normala gång och ingenting
inträffar. Då höres till och med ofta klander över att järnvägarna äro
allt för omständliga, rigorösa och byråkratiska i sina föreskrifter
och dessas följande, men kommer något på sned, så att ett missöde
inträffar, varigenom skador, tidsförlust eller andra förvecklingar
uppkomma, då är kritiken strax framme och denna växer med omfånget
av missödet samt medför även mera vittgående uttalanden,
undersökningar och utredningar om säkerhetsproblemet m. m. Detta var
exempelvis fallet i anledning av den svåra olyckan i Sandsjö - numera
Bodafors - år 1864 och den i Malmslätt timade år 1912, vartill kan
läggas, för att taga ett par med avseende på tiden närmare liggande
fall, att Bollnäs- odh Sparreholmsolyckorna även satt spår i sådant
avseende. Att järnvägarna sålunda, som sagt, här ha en av sina
svåraste uppgifter är utan vidare klart. Men denna svårighet ligger icke
däri att utfinna tillräckliga anordningar eller föreskrifter för att än
mer trygga säkerheten utan svårigheten ligger numera dels i att hålla
föreskrifterna för denna säkerhet inom sådana gränser, att de
hjälp-ligen kunna handhavas och överskådas bl. a. av dem, som skola
utföra tjänsten, samt dels och icke mindre viktigt, att anpassa denna
säkerhet till kravet på järnvägsföretagens tekniska fulländning och
kommersiella försvarbarhet. Skall den i trafikarbetet sysselsatta
personalen beständigt och kontinuerligt kunna anpassa sin tjänst efter
gällande föreskrifter så fordrar detta att föreskrifterna icke bli flera
och mera invecklade än de gå både att inlära och hålla i minnet samt
att på enklaste sätt arbeta efter. Detta förhållande motverkas dock
direkt av den ökade intensiteten i driften, vilken ständigt visar nya
luckor i bestämmelserna samt pockar på ökad kombinering, hänvisning
och omarbetning. Därtill kommer som sagt själva det kommersiellt
eller ekonomiskt försvarbara, som fordrar smidighet och anpassning.
Att en organisation, vilken räknar sina medlemmar bland sådan
personal, som är direkt engagerad i trafikarbetet och säkerhetstjänsten,
har en betydande insats att fylla redan i vad det gäller omvårdnaden
av föreskrifterna för denna tjänst är alldeles uppenbart. På grund
av den natur järnvägstjänsten i allmänhet har att ställa stor fordran
på självständighet hos var och en engagerad individ medför detta att
individen också må ha rätt att giva tillkänna sin mening om de regler
och anvisningar som gälla för tjänsten f Or att dessa skola förbli
levande och så att säga arbeta med och i tjänsten. Här är således ett
202
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
