- Project Runeberg -  Med ånga och elektricitet. Minnesskrift med anledning av 25-årsdagen av Sveriges Lokomotivmannaförbunds tillvaro /
206

(1933) Tema: Railroads
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Säkerhets- och rättsfrågor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

genom att antingen först stanna framför ett par öppna grindar eller i
varje fall först försäkra sig om att intet tåg är i annalkande.

Från vägfarandes sida hävdas motsatsen och de förmena liksom ock
ofta både försvarare och åklagare att tågen ej blott ha skyldighet att
stanna utan också skola och måste kunna stanna på vilket begränsat
avstånd som än är förhanden, närhelst ett landsvägsfordon är inne i
korsningen eller i vägen för tåget, för att nu inte tala om försök från
denna sida till försvar till och med då de, såsom faktiskt har hänt,
köra igenom stängda grindar in på banan. Med hänsyn till dessa
förhållanden och då detta slag av olyckor blivit allt talrikare i samma
mån som motorismen erövrat landsvägarna måste de initiativ, som
redan äro tagna för att åstadkomma s, k. skenfria korsningar i vida
större utsträckning än nu är fallet hälsas med den största
tillfredsställelse från lokomotivpersonalens sida. Väl är det sant att det i
flesta fall hittills varit möjligt vid försvaret av järnvägspersonalen att
klarlägga och bevisa att denna personal varit utan skuld, men ett
stigande antal av missöden med svårare följder verkar alltid irriterande,
ej blott på de direkt engagerade, utan även på övriga som kunna
komma i samma situation. Då det är ett axiom att järnvägs väsendets
natur är sådan att olyckor och missöden kunna inträffa utan att den
engagerade personalen därtill bär någon skuld, då vidare människans
ofullkomlighet, utan att vårdslöshet på något sätt är för handen, kan
vara anledning till olyckor och missöden, bör detta räcka som
järnvägspersonalens ansvarsrisker och den bristande respekt för säkerhet och
trafikkultur, som lägges i dagen av en del vägfarande, bör därför icke
få utöka antalet irritationsmoment av förenämnda slag för
järnvägspersonalen. Visserligen har förbundet inom detta område under senare
år kunnat lämna de mest konkreta bevis på nyttan och nödvändigheten
för en lokomotivman att tillhöra sin organisation, men alla parter
gagnas dock i längden bäst genom att anledningen till olyckorna
elimineras.

206

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:35:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/medanga/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free