Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
alla de böner jag kände, samt vad jag själv kunde
sätta ihop. Så snart mor gått, ställde jag mig på
knä i sängen och började bedja. Där stod jag
och vacklade fram och tillbaka, sömndrucken och
tyngd av samvetskval. Sömnen torde väl ha segrat
rätt snart.
Far blev emellertid sämre för varje dag och mor
såg jag alltmera sällan. Jag började vänja mig
vid den nya ordningen och försökte leka så gott
jag kunde i min ensamhet. När barnflickan skulle
gå ut och gå med mig, togo vi köksvägen. .1 sal
och förmak fick jag inte sätta min1 fot, än mindre i
sängkammaren. Jag tänkte inte mycket på far. Men
en natt skrämdes jag av en dröm. Jag stod på
knä vid salsfönstret och tittade i reflexionsspegeln.
Jag såg hela långa Drottninggatan. Solljuset var
klart och skarpt som på en sommardag, men gatan
låg alldeles öde. Då visade sig allra längst bort en
karl, svart som en sötare. Även skägg, ansikte och
händer voro svarta. Han bar något i händerna,
men jag kunde inte se, vad det var. Han gick
mycket långsamt och på ett ohyggligt hemskt och
hemlighetsfullt sätt. Han gick från port till port
och sökte någon. Han gjorde sig ingen brådska.
Det var far han sökte. I hela stån fanns inte flera
människor än vi. Han gick så långsamt som
om han tänkt: jag hinner nog, jag hinner nog.
Och någon sa: Är du nöjd nu? Nu kommer han
och hämtar din far.
Jag tumlade ur sängen. Nattlampan brann. Barn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
