Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
blev hon rädd, då hon hörde herr direktörns son
gråta. Och den förbannade kakan hade hon väl
redan slukat. Hon ville, att jag skulle stiga upp.
Jag hade bett nog. Gud hade hört min bön.
Hur vet du det? frågade jag; hon svarade
tanklöst:
Det känner man invärtes.
Ja, du känner det i magen! skrek jag alldeles
förbittrad. Det känner du, därför att du ätit upp
chokladkakan!
Då kunde hon inte återhålla sitt jubel utan
hoppade på ett ben och klappade i händerna. Jag
låg orubblig i min ställning. När hon slutat dansa,
frågade jag:
Var det något särskilt med den?
Jag såg på papperet, som hon slängt ifrån sig
under krigsdansen, att chokladen varit en vanlig
10-öreskaka. Jag frågade blott för att ge henne ett
tillfälle till försoning. Själv började jag redan längta
efter att bliva tröstad. Men hon ville ingalundja
minska glansen av sitt förräderi. Hon snappade
åt sig papperet och bedyrade att kakan varit så
och så stor och så och så tjock och så och så
underbar till sin inre beskaffenhet. Hennes
usel-het blev mig ännu tydligare och jag grät på nytt.
Hon försökte att resa mig men jag gjorde mig
tung och grät.
Plötsligt kom jag att tänka på, att far kanske
redan dött utan att jag gjort något för att rädda
honom. Gud hade ställt mig på prov; Han hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
