Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
giltig. Därför fick jag det intrycket att han gick
och lurade på mina små försyndelser och kanske
i brist på bättre skapade dem själv. Jag å min sida
lurade på honom. Det blev mig en bitter njutning
att på förhand uttänka och avvärja hans anfall.
Än mer att böja och forma mitt eget lynne så,
att det i varje ögonblick motsvarade hans. Gråten
t. ex. var en viktig och kinkig sak. I allmänhet
gjorde den honom så uppbragt, att han inte
längre kunde behärska sig. Vid andra tillfällen
kunde den beveka honom. Det gällde att ha
icke ett snabbt omdöme men väl en snabb
känsla. Komedispel kunde inte komma i fråga. Ack,
han var i sin vrede alltför skarpsynt! Lika gärna
kunde en sjöman spela komedi med storm och
vågor.
Kanske skulle jag inte så obetingat ha
underkastat mig hans tyranni, hans nycker, hans
oberäknelighet, hans i många stycken otroliga
själv-viskhet om icke denna själwiskhet motvägts av
en lika otrolig godhet. Vad han gjorde mot andra
må andra förtälja, om de eljest gitta. Hans
omsorger om mig och erkannerligen om min hälsa
voro rörande intill det löjligas gräns och stundom
därutöver. Ingenting var för gott för herr
arvprinsen. Rikast blommade hans godhet, då vi voro
på tu man hand; kargast i mors närvaro. Rätt
ofta tog han mig med på små resor, än till andra
städer, än på landsbygden. Då kunde jag göra
vad jag ville och ingenting förargade honom. Allt
var förträffligt och hans lynne orubbligt. Men mors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
