Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
Hahaha, tralala, sa han. Gossen är av glas.
Wick-berg, svep honom i något mjukt.
Jag blev mycket förargad och likaså min far
och ännu mer förargade skulle vi bli, ty under
dagens lopp anlände gäster i två eller tre
omgångar, och för varje gång, jag skulle föreställas,
ropade han:
Rör icke gossen! Han är av glas!
Gästerna voro alla herrar och överhuvudtaget
såg man inte många kvinnfolk på gården, men väl
ett otal drängar, ridknektar, skogvaktare och
betjänter. Två barn fanns där, en gosse och en flicka.
Flickan kallade gårdens herre onkel, gossen sa som
alla de andra: herr baron. Jag anförtroddes åt
deras omsorger och flickan visade sig mycket
vänlig; pojken däremot började genast trula och var
synbarligen inte glad åt att bli störd i sina lekar
med flickan. Mig kunde det kvitta lika, varför jag
efter middagsmålet drog mig undan deras sällskap
och gick och larvade för mig själv.
Jag vandrade genom parken och kom ut på en
väg; den förde mig till en flod och här låg ett
valsverk. Järnet glödde och fräste, de sotiga
smederna skyndade beskäftigt av och an och några av
dem voro i bara skjortan. Jag hade aldrig sett
något dylikt förr och stod där och gapade. Så
småningom makade jag mig in, fast jag hyste stora
betänkligheter. De svartmuskiga karlarna med sina
håriga bröst och armar sågo ’mig inte ut att vara
Guds bästa barn. Engång började de allesammans
skrika och hojta. Jag vet inte, vad som hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
