Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
hänt; kanske ingenting särskilt. Jag sprang
emellertid på dörren. Det hade börjat skymma och när
jag nu vände mig om, lyste den glödande metallen
så underligt. Jag gick tillbaka och satte mig att
titta in i elden. Karlarna brydde sig inte om mig,
men jag märkte, att då någon ay demi gick förbi
mig, smålog han och nickade åt mig. Då kände
jag mig trygg.
Rätt vad det var, högg mig någon hårt i
skuldran. Det var pojken från herrgården. Han drog
mig ut, ty därinne hörde man inte sin egen röst.
Ute stod en sadlad häst. Pojken sa:
Du har ställt till det trevligt. Din far har vänt
upp och ned på hela gården, därför att du har
sprungit bort. Och hans nåd är alldeles ursinnig.
Han får inte spela vira i fred. Men du kommer
att få, du, var lugn för det!
Nu väntade jag mig allt möjligt men bet ihop
tänderna för att pojken ingenting skulle märka.
Han svingade sig upp i sadeln och jag satte mig
bakom honom. Det var första gången jag satt på
en häst. Jag vet inte, om han red särskilt ovåligt
för att pfåga mig, men jag plågade i min tur
honom, i det jag knep honom om livet som en
hummerklo. Vi kommo äntligen till stallbacken.
Pojken sa:
Kan du gå ensam nu? Eller ska jag leda dig,
dibarn?
Hans ovänlighet gjorde mig så ledsen, att jag
inte kunde giva svar på tal. Dessutom hade jag
hjärtat i byxfickan. Jag smög mig nedåt gården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
