Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
husbonde och rapporterade, att hunden skjutits.
Baronen sa:
Gott, min käre Wickberg. Men direktör
Arn-feldt är en skeptisk person, som önskar bevis. Han
vill se kadavret.
Wickberg såg stint på sin husbonde; därefter
vände han sig till far och sa utan att blinka:
Tyvärr låter det sig icke göra; djuret är redan
nedgrävt.
Då, min gode Wickberg, svarade far och stack
en sedel i handen på honom, ska jag be honom
göra mig en stor tjänst. Gräv åter upp det stackars
djuret och giv det ett mål mat.
Wickberg bugade för sedeln och genmälte utan
skiftning i stämman: Som herr direktörn befaller!
När far och jag några minuter senare stodo i
vårt rum, fingo vi mycket riktigt se Wickberg
komma över gårdsplanen med hunden dansande
omkring sig. Far den spjuvern slog upp fönstret
och ropade:
Wickberg! Jag står just och begrundar en sak.
Är det inte en sann Flerrens välsignelse att ha
lydiga tjänare?
Wickberg såg vördsamt upp mot min far och
svarade:
Om herr direktören tillåter mig att yttra min
mening, så är lydnad en sann Herrens välsignelse,
varhelst den påträffas. Fjäsk däremot är ett oting.
Och vad nycker och ombytlighet beträffar, så borde
sånt aldrig få förekomma bland tjänstefolk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
