Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
men det lockade mig inte. Vid den tideni betydde
mor ingenting, far allt. Jag hade ett gruvligt begär
att göra honom till min förtrogne för att sålunda
minska hans oerhörda överlägsenhet. Ibland, då
han berömde mig inför främmande, kunde jag
utbrista:
Jag är den sämste i klassen. Jag läser aldrig på
en läxa. Pappa ljuger.
Att säga »pappa ljuger», smakadei mig särskilt väl.
Besynnerligt nog blev han inte ond utan nöjde sig
med att säga: Falsk blygsamhet är osmaklig. Att
jag menade,, vad jag sa, föll honom icke in. Hans
tilltro var lika blind som sedermera hans misstro.
Kraschen kom nämligen. Den kom på ett oväntat
sätt och i två vännor. Den första kraschen var den
minsta men gjorde dock slut på fars förtroende.
Vi hade främmande. Jag åt i barnkammaren men
jag visste,, att jag efter middagen skulle kallas in
för att hälsa på gästerna. Och naturligtvis skulle
far på ett eller annat sätt skryta med mig. Bäst
jag modfälld och butter väntade på detta
oundvikliga obehag, kom husan infarande med hast och
försvann i garderoben. Jag låtsades om ingenting
men när hon gått, letade jag i garderoben och fann
ett krus. Det var en skvätt punsch som hon ställt
undan för att vid lägligt tillfälle traktera någon
hjärtevän. Jag hade aldrig smakat något starkt,
icke ens öl eller vin. Nu tog jag en klunk. Det
smakade sött och gott. Jag tog en till. Plötsligt
blev jag kavat. Jag tänkte: Vad jag är dum! Jag
kan säga till pappa precis vad jag vill. Vårtor är
6. — Bergman, Jag, Ljung och Medardus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
